Lite glädje

En sån där politiker... då måste jag ju bilda ett eget parti först. De som finns tycker ju inte som jag!! i tillräckligt många viktiga frågor.

Upptäckte idag att man köar i Sverige! Det har jag väl iofs gjort sen jag kom tillbaka men det var först idag som jag störde mig på det ordentligt. Alldeles för mkt folk som handlade samtidigt som jag på Hemköp och minimalt antal kassor öppna kändes det som.

Dock är det bättre än på Willys i Lund där hälften kör runt med stora kundvagnar men där har de ju infört ett nytt "betjäna- dig- själv" system som är lite småkrångligt men som när alla väl lär sig kommer att gå snabbare. Just i det området är det ju mkt studenter så det kommer ju att gå snabbt, dock blir det ju oxå ganska många nya rättså ofta. Det är i vilket fall som helst inte min huvudvärk!

Det är konstigt vad glad man kan bli av att se en människa som man inte träffat på länge, det ger liksom hopp på nåt sätt. Det är svårt att förklara, men glad är jag.

Förövrigt har Libanon precis fått en ny president, Michel Sleiman heter han.

Nu är det dags för Susan Nathan's bok "Ett annat Israel", köpte den efter att jag demonstrerat i lördags. Jag var inte med i tillgänglighetsmarschen utan i kvinnor i svarts "Häv ockupationen av Palestina", runt hörnet vid 5:e Hötorgsskrapan stod några som demonstrerade för att häva ockupationen av Tibet...

Allt handlar väl egentligen om tillgänglighet och rättigheter, men i olika delar av världen.

Boken blir troligen läst med fötterna utanför fönstret och blicken omväxlande vilande i boken och på Gröna Lunds attraktioner som sticker upp ovanför och mellan de gröna bladverken. En riktigt fin Stockholmskväll!

Vad gör jag?

Nu har jag kommit till läget, vad ska jag göra nu? Där har jag väl iofs varit ett tag... men nu är det verkligen VAD ska jag göra NU?

Ex-jobb kanske... fick några väldigt intressanta uppslag häromdan! Ska kolla lite mer på det innan tisdag. Det förra är förresten upptryckt och kan hämtas, 8 månader senare.

Under tiden kan jag ju fortsätta gå på intressanta seminarier, i tisdags var det ett intressant om bistånd till Palestina här i Stockholm(för där är jag...).
Det handlade om att biståndet till de palestinska områdena ökar samtidigt som situationen inte blir bättre. Något som delvis beror på att det är enklare att ge bort pengar än att sätta press på att ändra situationen.

En slutsats man kan dra är att rika länder är konflikträdda lr bara inte orkar.

Alltså det behövs påverkansarbete, i rätt riktning dvs med mänskliga rättigheterna i åtanke!!

Annars är väl tankarna mest på vart.

"Kanske ska köpa en glassbil, bygga om den till husbil och åka utomlands på semester"- mammas nya kille i p3

- en bra ide ifall allt annat inte fungerar?

rebellen

Rebellen är ett riktigt intressant program som går på svt, såg mitt första avsnitt igår. Det handlade om krig och barn. Förra handlade om miljö...

Det dör mer barn än soldater i krig. Det är ju dock inte barn som startar krig... reagerar du mot att det är fler barn än soldater som dör och tycker att den svenska regeringen borde göra mer åt det, skriv på den här listan.

Fick idag en kommentar till en bild där jag står bredvid Muren i betlehem, "vad står du bredvid för mur?"

Nånstans har jag misslyckats med att informera den personen om nånting väsentligt...

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter

Till min mail har det de senaste dagarna kommit flertalet meddelande om vad som är på gång idag i Jerusalem och på Västbanken, det har bland annat handlat om 21 915(1 för varje dag!) svarta ballonger, uppmaningar att demonstrera med sin FN-flagga(vart får man tag på en sån, undrar jag? men det kan ju tänkas att de är lättare att få tag på där än i sverige...) och uppmaningar att även komma ihåg vad som egentligen hände, har hänt och händer de senaste 60 åren.

Det är inte bara Israel som firar 60 år i år.

En(?!) annan 60-åring väl värd att uppmärksamma är de Mänskliga Rättigheterna.

Jag tycker att det är värt att uppmärksamma dem tillsammans,

här är rapporten om de mänskliga rättigheterna i Israel

här är rapporten om de mänskliga rättigheterna i de Palestinska områdena

Det är en viss skillnad!

Tyvärr är det inte bara där som skillnaden mellan människors rättigheter är betydligt större än vad den borde vara. Här finns resten av länderna, läs och begrunda. Kanske dags att göra något åt skillnaden mellan de med och de, helt eller delvis, utan mänskliga rättigheter, innan den blir ännu större.

De mänskliga rättigheterna är något som den svenska regeringen ska satsa extra på i utrikespolitiken "En politik för frihet och mot förtryck". Bra! Regeringen har en hemsida som är intressant att besöka och läsa!

Israels firande i Jerusalem omgärdas av den än mer än vanligt extremt höga säkerheten, med massor av poliser och soldater. Tycker man som israel att man lever i en självständig stat? Var det en militär stat som man hade tänkt sig för 60 år sen?

Många frågor finns det och förhoppningsvis är det några som inser att det inte kan fortsätta. Att det faktiskt är en onormal situation som kostar oerhört mycket, både ekonomiskt och mänskligt.

Om jag för ett ögonblick lyfter blicken från palestinierna och tittar på israelerna, så är även de skadade fastän på ett helt annat sätt.

• Hur mycket tycker man själv, är värt att offra för att leva på ett stycke mark?
• Anser man att man är fri när man är omgärdad av polis och soldater med 1 meters vapen?
• Tycker man att man lever i frihet när man känner att man måste släpa runt på ett eller flera likadana vapen själv?
• Hur mycket är det värt att offra sitt eget och sina barns liv genom att flytta in på ockuperad mark?
• Vet man om vad man bidrar med och vad ens stat gör mot människor med annan religion på samma område?

Och fler frågor finns det...men det räcker för idag.

I slutet av dokumentären "Encounter point" i måndags fick man se föredetta bosättaren Schlomo när han besökte Machsum Watch. En grupp judiska kvinnor som besöker en del av checkpointarna och som ser som sin uppgift att se till att palestinierna som måste gå igenom dem behandlas på ett bra och värdigt sätt. De förklarade för honom och han ställde frågor till dem.

För han, precis som jag och de flesta andra, förstår ju inte varför vissa av checkpointarna finns mellan två palestinska byar som dessutom ligger långt ifrån närmsta bosättning. Troligtvis föll en del av anledningarna till varför checkpointar finns... speciellt eftersom han samtidigt såg palestinier ta sig runt muren vid samma ställe utan att kontrolleras.

Det måste vara förvirrande att vara israel när den kunskapen man trodde att man hade faller platt till marken!

SvD Brännpunkt har idag en artikel underskriven av 16 judar i Sverige, artikeln publicerades tidigare i veckan i the Guardian(fast då på engelska..),om varför de inte firar Israels 60 års dag.

Det här var nog det rörigaste blogginlägget som jag nånsin har skrivit.

Om ni ännu inte har förstått så menar jag att det inte finns någon anledning att fira.

Ät lite hoummus och drick lite sött myntate istället och fundera på om ni inte vill bjuda med mig på en resa till Israel-Palestina!

Nästa gång hoppas jag att det blir ett positivare inlägg... tror att ni oxå vill ha det.

Spännande på tv

För er som inte har så mycket att göra på måndagar kl 22.00 är tipset att titta på SVT1.

Jag har upptäckt att de har Mellan östern tema då.

Det var där armens döttrar gick och förra veckan var det ett reportage/dokumentär om Syrien gjord av en av SVTs utrikeskorrespondenter. Verkar vara ett spännande land så länge man tillhör de "rätt-tyckande", hamnade man i häkte lr fängelse ville man inte hamna i något som hette palestinskt, de utövade nämligen den grövsta tortyren...

Idag visas en dokumentär som heter "Encounter point" från 2007 om israelier och palestinier som tröttnat på kriget. Sevärt!

Förövrigt uppmärksammas Israels 60 åriga självständighet den här veckan. Både bland israeler och palestinier. Värdens största nyckel finns i flyktinglägret Aida i Betlehem sedan förra veckan, symbolen för flyktingars rätt att återvända.

Det som inte ska hända har hänt igen

Det här är Ziad Mahfuth, han är 17 år och erfaren barnfånge. Jag är 27 och har aldrig varit ens i närheten av att sitta i fängelse.

En mycket regnig och mulen dag i februari träffade jag Ziad för första gången en palestinsk kille som några dagar tidigare släppts efter att ha varit arresterad i 9 dagar av IDF.
Det var hans fjärde IDF-arrestering... på några år kanske ska tilläggas.

Den gången blev han skadad när han greps, då en av soldaterna slog honom i bröstkorgen med sitt maskingevär. Han hostade fortfarande blod, där han satt i en soffa iklädd jeans, moderiktig luvtröja och med sin palestinsjal virad kring halsen.

Israel räknar israeliska medborgare som barn upp tills de fyller 18 år, precis som det står i barnkonventionen. Men råkar man vara född som palestinier är man enligt Israels definition endast barn tills man är 16 år.

Ziad hade då varit barnfånge fyra gånger, nu har han varit det 5 gånger.
FNs barnkonvention består av 54 artiklar som definierar vad ett barn är och vilka rättigheter ett barn ska ha. Ziad har inte så många, samma sak gäller många palestinska barn.

I februari pratade han om hur han funderade väldigt mycket på hur han skulle kunna lämna "sitt" området av världen. Han var villig att lämna hela sin familj och alla vänner för ett mycket osäkert liv utan identitetshandlingar i ett annat land.
"Everything is better than this... just to walk around and know that I am wanted by IDF for whatever is scaring me..."

Efter det fick han hjälp att sysselsätta sig på dagarna av några internationella och palestinska vänner i Beit Sahour som ville få honom att inse att även om han tycker att han har en jobbig situation så är det ännu värre att leva identitetslös i europa.

Har ni, eller någon ni känner, vägarna förbi Beit Sahour på lördag 10 maj kl.11 kan ni träffa honom på AIC. Tipsa gärna andra!

Det här är Ziads livshistoria:

Ziad föddes 1991 i flyktinglägret Aroub strax norr om staden Hebron. Att leva i ett flyktingläger är svårt, husen är mycket små och ligger tätt och det finns inte mycket utrymme att leka på. Det finns inga träd, parker eller lekplatser det enda som finns är en skola som drivs av FN(precis som i alla andra flyktingläger i regionen) med en skolgård som barnen brukar spela fotboll på.

Varje kväll invaderas lägret av Israeliska soldater som trakasserar eller arresterar människor. Unga killar kastar i ren frustration över att inte kunna göra något annat, sten mot soldaterna i deras jeepar eller stridsvagnar. Det gör att många barn arresteras för att ha kastat just sten.

Ziad greps första gången när han var 13 år, IDF höll honom i två veckor medan han förhördes. Han erkände aldrig att han kastat sten så de släppte honom utan åtal för stenkastning.

Samma år, 2004, arresterades han för andra gången för stenkastning. Den gången släpptes han efter 3 dagar.

2005 anklagades han inte bara för stenkastning utan också för att ha kastat en molotow cocktail. "De kom in i lägret mitt i natten och omringade huset, de var ungefär 20 soldater. De hämtade mig i min pyjamas från min säng och slängde ut mig på gatan. Där fick jag ligga i 10 minuter, det regnade den natten. Sen fördes jag till förhörscentret i Etzion där jag fick vara i en liten cell på 1m2 i 7 dagar utan förhör. Jag kunde inte sträcka ut benen ordentligt och jag fick sova sittande. De gav mig bröd med smör och ett glas vatten en gång per dag. Jag fick gå på toaletten en gång varannan dag"

Efter veckan i isoleringscell blev han förhörd och anklagad för att ha kastat 7 stenar och 2 molotow cocktails. Ziad nekade till anklagelserna och förkörsledaren började då att slå honom. Han förklarade sen för Ziad att de redan hade alla bevis som visade att han visst hade kastat sten och molotow cocktails och att det var bäst att han skrev på papprena så att han snart kunde bli frisläppt. Vid den tidpunkten var han så trött och rädd att han skrev på papprena som enbart var skrivna på hebreiska, ett språk som han och de allra flesta palestinska ungdomarna inte kan.

Senare förstod han att han skrivit på att han skulle föras tillbaka till fängelset i väntan på rättegången, dvs de släppte honom inte som han hade trott.

Den enda gången som han träffade en advokat var i militärdomstolen, men där var allting på hebreiska vilket gjorde att han inte förstod nånting och själva rättegången var över på fem minuter. Han dömdes till 7 månaders fängelse och spenderade den tiden i två olika fängelser. Där var villkoren för fångarna inte speciellt bra. Han fick inte skicka(lr skriva) brev och han fick endast ta emot besök av föräldrarna en gång varannan vecka. Däremot fick han lite utbildning i arabiska och matte av en lärare som kom för att undervisa unga fångar som egentligen skulle gå i skolan...

Innan han släpptes var han tvungen att betala böter på 500 shekel, varför vet han inte.

I februari i år, 2008, arresterades han igen mitt i natten. Soldaterna tvingade honom att klä av sig naken på gatan utanför hans hus innan de satte handfängsel på honom. En soldat frågade efter hans namn och han svarade att det kunde han läsa själv på hans ID-kort. Soldaten blev inte direkt nöjd och slog honom i bröstet med sitt maskingevär, han bröt några revben och Ziad hostar fortfarande upp blod. Den här gången talade de om för honom att han hade kastat stenar, han förnekade och soldaterna sa då till honom att han var tvungen att betala 2000 shekel, annars skulle de hålla honom i 2 månader.

Eftersom han hostade blod beslöt sig Ziad för att ringa sin familj och säga till dem att komma med pengarna så att han kunde besöka en läkare utanför fängelset. Eftersom familjen inte hade den stora summan pengar var de tvugna att låna ihop den från olika släktingar, fortfarande idag är det ingen som vet varför han skulle betala de här pengarna.

Vid tvåtiden i torsdagsnatt blev han tagen från sitt hus igen och har spenderat tiden fram till idag i Etzions häkte anklagad för att ha kastat sten och molotow cocktails, något som han förnekar. Under förhören har han blivit slagen.

Det här tyvärr inte en ovanlig historia och jag skulle kunna skriva ännu mer om hur vänner och släktingar till Ziad och andra palestinier har blivit behandlade i fängelse. Frågan är hur mycket av de otroligt fruktansvärda berättelserna som ni skulle tro på.

Skulle ni tro mig om jag berättade att Ziads ena kusin blev ihjälskjuten av en fängelsevakt, med 4 skott. När kusinens bror blev arresterad blev han förd till samma fängelse och sen pekade vakten ut platsen där han skjutit hans bror. Brodern fick sitt straff rejält nerkortat efter en tid pga betydande psykiska problem.

Det är en sjuk historia och situation men det går att påverka för att förändra situationen. Vill ni läsa mer, kolla in Defence for children-Palestine.

Vill ni få fler att öppna ögonen? Palestinagrupperna ska annonsera i Svenska Dagbladet den 15 maj och de behöver sponsring.

Man kan också försöka påverka den svenska regeringen till att faktiskt ta krafttag mot ockupationen av de palestinska områdena.

allt å lite till lr ingenting

Hur svårt kan det vara att ta en bra väg från Motala till Hjortkvarn? Enligt min erfarenhet svårt om inte mycket svårt. Hamnar av någon outgrundlig anledning ofta(om ofta är 2 gånger på ett år..) på nysladdad grusväg som slingrar sig genom den östgötska granskogen.
Kan ju vara intressant men det skulle vara intressantare att köra på den mer asfalterade vägen, den som jag kör på när jag kör söderut... Intressant kan dessutom vara att jag varit på två olika grusvägar vid dessa tillfällen, men hem lyckas jag alltid komma!

Massor av tankar just nu, tankar som liksom bara virvlar runt i huvudet och aldrig tänks klart eftersom det dyker upp en ny tanke mitt i.
Lite frustrerande men det börjar bli lite mera ordning i livet iaf. Eftersom:

• Det första ex-jobbet är helt, helt färdigjusterat med rätt sidnumrering och blanksidor... petitesser kan tyckas men de har tagit upp viktig tid. Nu ska nån annan trycka det.
• Allt som (så gott som iaf) jag borde gjort när jag var i Palestina är fixat.
• Jag har förstått vem Björn Gustavsson är, lite efter alla andra... För er som inte vet vem han är rekommenderar jag Melodifestivalen 2008 från Linköping(antar att det var deltävling...) och hans sång till carina berg som hittas på youtube!
• Lägenheten i Lund är uppsagd och jag är nu rejält flexibel att hitta ett bra ex-jobb varsomhelst. Även om vissa ställen känns mer avlägsna än andra mer intressanta...
• Jag nu kan fortsätta leta släpbar dator med lite mera mål och inriktning än tidigare. Om ni visste hur mkt man finesser man kan/måste välja på, vem behöver allt? Anledningen till att jag inte har köpt ngn är att jag inte vet vad jag behöver. Lr vad allt ska användas till.
• Idag är (lr kanske var) det 1:a maj och nästintill allt är grönt, härligt att veta att det är vår!
• Jag har de närmaste 3 dagarna planerade, faktiskt lite ovanligt. Vid lite närmare eftertanke så vet jag att jag ska vara i sthlm och träffa kompisar. Vad vi ska göra är nog inte så planerat...

Njut av våren och alla blommande träd!