Dagens uppdrag - mail

Jag har mest skickat och tagit emot mail hela dan idag. Delvis i ett försök att fixa lite tills jag kommer tillbaka och delvis för att fixa en artikel med medföljande foton till sverige... plus åtminstone ytterligare fyra mail

Jag förstår inte hur svårt det kan vara att fixa den här internetuppkopplingen! Lagom tills jag har skrivit klart ett mail så har vi ingen uppkoppling! Vilket gör att det tar en dag att skicka mail. Är nog lite för beroende av internet, men det är livsnödvändigt när man är långt ifrån Sverige och alla er.

Om jag tyckte att det tog lång tid att skicka mail så är det ingenting emot när jag ska bifoga högupplösta bilder! Idag kan jag nog lätt bli beskylld för att andra får stressproblem och magsår... Råkade dessutom skriva "jag skickar bilderna på studs!", två-tre timmar senare brukar nog inte riktigt betecknas som på studs..

Men jag ska inte klaga. Det är varmt och skönt ute och fåglarna kvittrar. På väg till kontoret behövde jag varken ha vantar eller jacka utan kunde nöja mig med en tröja och en öppen fleece. Det är lyxigt eftersom det är sista februari idag. Jag ska snart gå ut och njuta.
Jag tror att myggen har kommit tillbaka, de har varit borta i 1-2 månader nu, det är väl ett vårtecken.

Imorron ska jag på studiebesök till ett universitet - spännande!
Och söndagen ska tillbringas så långt ifrån en dator som möjligt och så avslappnat som möjligt.

Nu galopperade det precis förbi två hästar utanför kontoret.

Om ni undrar varför det allt som oftast blir så långa inlägg så är det för att ingen stoppar mig. Det finns ingen som säger max 4000 tecken eller högst 4 sidor, om det skulle vara någon som sa det, så skulle det bara bli hälften så långa inlägg men med dubbelt så mycket fakta!

Bara så ni vet.

Fredagstipset är att läsa månadsrapportena på KFUK-KFUMs hemsida, det kan ju vara intressant att läsa vad andra har för sig.

Carl Bildt intervju

Intressant intervju med Carl Bildt i SVD, 20 februari (jag är lite efter tiden...)
Spännande att inte ordet ockupation, eller ens något närbesläktat finns i artikeln!

Nyckelord är "palestinska frågan", "Gaza" och "fred i Mellanöstern". Som det bara fanns en palestinsk fråga, endast ett problem "kriget vid Gaza" och att en fred i mellanöstern skulle öka säkerheten i europa.

Han nämner det svenska statliga biståndet(kontanter till den palestinska myndigheten) som "socialbidrag till Palestina"... en rättså bra förklaring.

I slutet av artikeln nämner han en internationell närvaro, NATO eller EU. Jag köpte i lördags Jerusalem Post för första gången, där fanns det mycket intressant att läsa.
Bland annat en artikel om en ev. internationell styrka(NATO) på Västbanken, en äldre israelisk general sa ungefär så här "om vi lämnar över kontrollen över västbanken till NATO innebär det att vi(IDF) inte kan gå in och avlägsna säkerhetshot hur och som vi vill".

Helt korrekt uppfattat, jag tror att tiden till att IDF, på Västbanken och runt Gaza, ersätts av en internationell styrka är långt borta.

Jag har inte hel koll på vad svenska UD egentligen bedriver för politik, eller om de har ett ställningstagande överhuvudtaget.
Och det verkar inte som att utikesministern vill prata om det, om det finns.

Bensinstrejk

Datorn hänger sig så fort man kopplar in en kamera, så ni får vänta ett tag till på bilder, sorry!

Jag har glömt att berätta om bensinstationerna... en liter bensin kostar ungefär 6NIS(~9 SEK) här. Vilket är dyrt om man jämför med allting annat. Om man jämför med bensinpriset i Sverige där folk dessutom tjänar mer pengar än vad man gör här så är det nästan underligt att man köper bensin överhuvudtaget. Men bil måste man ju ha, här är det ju ingen som går!

Nu är det dessutom strejk/bojkott på bensinstationerna i Beit Sahour, jag går förbi båda två på vägen till och från kontoret det är möjligt att det är strejk på alla stationer i hela Betlehemsområdet men jag passerar inte förbi alla... Det går alltså inte att tanka!
Anledningen till detta är att alla bensin till Västbanken tillhandahålls av en israelisk(såklart) leverantör som nu har bestämt sig för att flytta stället där bensinstationerna hämtar bränslet från Betlehem(checkpointen där man kan ta bussen igenom och där muren ännu inte är färdigbyggd) till ett ställe närmare Hebron, Um Salamoneh(där man oxå demonstrerar varje fredag mot muren...).
Dvs det är en betydligt längre sträcka att transportera bensinen och dieseln nu än förut. Bensinstationerna i Betlehem vägrar betala den längre transporten och hämtar/köper alltså inte längre bränsle.

Flytten av godsstationen är en del av Israels plan vad gäller varuinförsel och antalet "hål" som kommer finnas i muren. Men det är troligen oxå en del av T. Blairs planer för att stärka den palestinska ekonomin... hans planer sammanfaller då och då med Israels planer - även om de motarbetar varandra. Israels plan är att stänga till runt Betlehem eftersom det ligger lite nära Jerusalem, tony Blairs plan är att stärka den palestinska ekonomin genom att samarbeta så mycket som möjligt med Israel.
Det här gör att strejken/bojkotten inte bara handlar om transportpriset utan om att försöka ändra de framtida planerna för Palestina.

Jag tycker att det är bra att de visar vad de tycker!
MEN, vem är det egentligen som blir lidande? Det kommer ju ändå att sluta med att de måste köpa bensin från Israel, annars kommer de ju att går i konkurs och frågan är hur många dagar till som folk här har bensin i sina bilar till att köra omkring. Här tankar man nämligen aldrig full tank pga priset... Det finns naturligtvis andra sätt att skaffa sig lite bensin men frågan är hur länge det funkar. Imorron har de strejkat i en vecka!

Det gör ju oxå att det är lite miljövänligare i Betlehem denna veckan! Fortsätt strejka!

Igår uttalde sig Olmert och Abbas, de är pessimistiska till att nå en lösning på "situationen" inom det här året. Det är bra att de kan vara realistiska och att de faktiskt fortsätter samtalen. Det kommer alltid att finnas människor och grupper på båda sidorna som vill nånting annat och som visar det på olika sätt. Men det kan inte fortsätta så här.
Om det har varit så här i 60 år så kan man nog inte begära att det ska bli en snabb lösning, speciellt inte på de stora frågorna. Förresten vet jag inte om det finns annat än stora frågor.

Tack för kommentarerna! Idag är det vår här... Och ni som vill mig nånting på facebook... senare idag ska jag leta upp en dator med facebook så jag kan besvara kommentarer och lägga till folk som mina vänner!

7 svåra år

dagen började inte så bra... datorkrasch, flertalet strömavbrott (och gissa om jag inte sparat dokument...) och det vanliga sega internetet gjorde att jag önskade att jag råkat försova mig flera gånger om idag. Dessvärre/bättre gjorde jag inte det. Och än har den inte slutat....

Större delen av förmiddagen användes till att skriva rent olivplanteringsdokument, jippie näe..

Efter lunch åkte jag och B, olivträdskoordinatorn till Husan, en liten palestinsk by utanför Betlehem för att träffa Mahmoud. Mahmoud har ett olivfält inne i bosättningen Betar Illit, vi är såklart på Västbanken så den är olaglig.
Jag har varit på Mahmouds fält förut, det var där jag förlorade min första kamera när jag plockade oliver... ännu inte upphittad. Jag höll hårt i kameran idag!

Vi var där för att dokumentera hans förstörda och delvis upprotade olivträd... Om Mahmoud slutar besöka sitt olivträdsfält, som är klassad som jordbruksmark(innebär att man inte får bygga hus där) så kommer bosättningen att utvidgas efter att marken klassats om. Vi fick se två stora hål i staketet, ett förstört skjul och 10-20 små olivträd som var ordentligt förstörda. Han har fått olivträd från JAI, eftersom hans fält ligger lite för nära en bosättning och det är mark som helt klart är hotad!

På väg till Husan genom Beit Sahour mötte vi två IDF-bilar, det är inte så vanligt att man ser dem i Betlehem och jag har aldrig tidigare sett dem i Beit Sahour. I centrala Beit Sahor såg jag 5 stycken... samma tid som de flesta barnen och ungdomarna är på väg hem från skolan, de flesta går dessutom igenom centrala delarna. Många stod upptryckta i klungor vid väggarna och det var lätt att se både ilska, rädsla och hat i deras ögon. Bakom olivträden stod unga killar och kastade sten mot soldaterna.
Som jag skrev igår så är stenkastning inte ansett som våldsamt motstånd...

Det värsta är att det inte verkar ha funnits en anledning för IDF att gå in i Beit Sahour överhuvudtaget!
Vem provocerar vem egentligen? Nu ska jag gå hem och ta kort på stenresterna på gatan.
Och ja, jag ska ta det försiktigt!

Här kan ni läsa och titta!

Trött

Hehe, det blev lite långt. Ni kanske kan läsa det i etapper....

Det har varit två-tre jobbiga veckor de senaste veckorna. Både fysiskt och psykiskt.

Fysiskt eftersom det var ett tag sen jag arbetade på riktigt... och det här med att gräva hål för olivplantor fungerar bra så länge det är bra jord. Problemet är att det inte finns så mycket jord här... det är mest sten. Om man dessutom sen väljer att plantera olivträd, världens mest tåliga träd så kan man plantera dem nästan varsomhelst.
En av bönderna som vi planterade hos hade haft en stenfabrik(demolerad sen 20 år tillbaka men stenen ligger där fabriken låg), och på den marken skulle vi plantera träd- mer sten än i ett stenröse hemma!
Helt klart den jobbigaste dagen av alla! Men de bjöd på god mat, klassisk mansaf(jordaniens nationalrätt) med kyckling istället för får...

Psykiskt eftersom jag nu ser problemen med ockupationen på ett lite mera sammanhängande sätt. Min chef här säger "man ska inte titta alltför djupt på problemen här, då blir man bara deppig...". Helt sant men ibland måste man titta lite djupare för att försöka förstå varför det är som det är och om man faktiskt skulle kunna göra nånting åt det. Men ibland blir det lite för mycket, vi praktikanter/volontärer är ju med hela tiden och frågar frågor till organisationerna som vi träffar. Deltagarna i olivplockningen har lika mycket frågor till oss, oftast i ett försök att får ett mer västligt svar på de mer västliga frågorna. Det är mycket intressant att vara med ett gäng människor i blandade åldrar med olika förkunskaper om ockupationen. Speciellt när det är äldre amerikaner...men de kanske faktiskt kan ändra någonting.

Mitt i all ockupation träffar man inte bara alla NGOs (nån har nämnt 4000 stycken, inte helt otroligt...) utan också människorna som lever här. Att höra DCI(defence for children international) prata om barn som sitter i fängelse är jobbigt.
Men det är ingenting mot att träffa Ziad, en kille på 16 år som redan suttit i fängelse 4 gånger, och som återigen är efterfrågad av IDF. Hans brott är att kasta sten - det mest fredliga(anses av de flesta palestinier vara motstånd men inte våldsamt motstånd) alternativet till att stå emot ockupationen här! Demonstrerar man här vet man att man kommer att bli tårgasad, möjligtvis skjuten och troligen fotad av IDF (blir man fotad hamnar man i IDFs register och får troligen aldrig nånsin tillstånd att sätta någon fot utanför en Västbanks checkpoint igen).
Frågan är väl mest på vilket sätt det hjälper att sätta 14 åringar i fängelse? Motståndet mot ockupationen minskar inte direkt!
IDF= israeli defence forces, Israel har ingen militär... bara försvar. Är det inte det Sverige oxå har?

Förra veckan tillbringades med tre norska KFUK-KFUMare, en lite äldre och två lite yngre. Gemensamma nämnarna var olivträd och aldrig varit i Palestina. Det är då jag upptäcker att jag har vant mig vid det mesta här.

• Här använder man t.ex. inte kniv när man ska äta, det är jobbigt de första två veckorna... nu har jag mer än svårt att använda kniv, använder hellre sked eller gaffel.

• Trafiken, bilbälte används endast när man åker bil på bypassvägarna(stora, breda, asfalterade höghastighets vägar som förbinder bosättningarna med varandra och Israel, palestinier får i vissa fall färdas på dem) och körkortet fås troligen i en hummusburk...

• Säkerheten, jag tycker fortfarande inte att det är speciellt kul att gå igenom checkpointarna men jag har liksom vant mig lite nu. Det är oftast smidigt att gå igenom om man är internationell, men eftersom man aldrig är själv i en checkpoint så ser och hör man hur palestinierna behandlas och det handlar inte om säkerhet. I så fall skulle ju alla, oavsett härkomst, bli lika granskade. Nånting som faktiskt händer när det är nya soldater i checkpointarna.

• Soldaternas dåliga engelska, så länge de inte vill mig nånting så är det ju lugnt. Vi gick omkring i Hebron förra veckan och då måste man då och då visa passet. Vid två tillfällen mötte vi soldater som inte kunde en gnutta engelska, och som ville se våra pass, problemet var att de inte visste vad pass eller land heter på engelska... Och när vi sa "passport?" såg de helt förvirrade ut, när vi sen räckte över passen sken de upp och blev jätteglada.

• Palestiniers övertro på sig själva och teknik, hotellet vi bodde på(bodde förresten på hotell i betlehem förra veckan...) har enligt lonely planet, trådlöst bredband. Enligt datorerna fanns det ingenting. Enligt killen i receptionen"it does'nt work everywhere..." Troligen fungerar det inte alls, mest troligt har det aldrig funnits något. Vi tillbringade därmed kvällarna på ett av de tre mer västliga kafeerna, lite mycket chokladkaka och latte...

Jag kan fortsätta ett tag till men jag har mer att berätta så jag skippar det idag!

Det snöade förresten igen förra veckan...nu vill jag ha vår, mandelträden håller på att slå ut- ser typ ut som körsbärsträd.

Semestern på 24h i helgen tillbringades i Haifa. För att göra det lite mer spännande så bokade vi inget hotellrum innan. Utan löste det på tåg/bussstationen i Haifa, det mesta visade sig vara bokat.. så vi hamnade på ett kloster. Helt rätt ställe att bo på om man vill besöka Elijahs(står nog om honom i bibeln...) grotta precis nedanför eller museet som promotas genom "museet om båtarna med judiska flyktingar under 30- och 40talet som inte fick tillstånd av britterna att komma in i Haifa". De flesta hamnade i flyktingläger på Cypern innan de i slutet av 40-talet i samband med statens Israels bildande kom till Israel, men en del blev deporterade tillbaka till Europa främst Frankrike ochTyskland. Intressant eftersom det är en del av historien som jag inte hört så mycket om tidigare men också för att det fanns dokument från 1945-48 som handlar om samma situation som idag.
Hur landet ska delas så att invånarna ska var jämnlika och ha lika rättigheter, den kampen har om två månader pågått i 60 år!

Efter att ha tröttnat på museum och historia travade vi in till centrala delarna av Haifa och käkade otroligt god sallad på en utomhusrestaurang. Restaurangen bjöd oss sen på efterrätt, kanafe, ser typ ut som någon typ av morotskaka men består mest av socker, vatten, färgämne, getost och pistagenötter - mkt gott och mäktigt.
Haifa är en plats där israeler och araber, mest kristna, lever sida vid sida fredligt. Det är lite svårt att uppleva det på en semesterdag så vi njöt mest av att vara lediga. I Haifa finns det en religion till, som om det inte skulle räcka med tre. Här är även den centrala plasten för Bahais, de har en otroligt stor och välskött trädgård(100 trädgårdsmästare), men där kom vi inte in eftersom vi inte hade bokat en guidad tur...

Jag trivs bra här, om det skulle ha undgått nån.
Människorna är trevliga! De allra flesta iaf...
Och så länge man kan stänga igen örona lite när man går genom Betlehem när det är mycket killar och män ute så hör man knappt inga kommentarer. De dagarna som man inte lyckas så bra med det och är lite trött, är risken snart stor för utdelning av en rak höger... kommentarerna som inte är okey att ge till de palestinska haglar över internationella!
En palestinsk killkompis erbjöd sig att lära mig alla dåliga kommentarer, jag tackade nej, det man inte vet det mår man inte dåligt av. "Moozas"= snygga bananer är enligt honom positivt!

Palestinska män är väldigt rak på sak, speciellt till internationella.

Häromkvällen stod jag utanför en restaurang i ett avbrutet telefonsamtal. Då kommer det två män i 40-50 års åldern till restaurangen, vi hälsar. Den ena stannar och presenterar sig "Jag heter Sam, min bror känner igen dig" säger han och pekar på sin bror.
En man jag inte har lagt märke till förut.
Sam fortsätter "Jag såg dig igår, kan jag få dit telefonnummer?"

Det finns liksom bara ett svar: nej!
Det är inte så att de tar det varken som nånting positivt eller negativt, de säger "Vi ses". Och troligen så ses vi, eller jag syns men jag orkar inte se alla som tittar.

De vanligaste frågorna är vad heter du, var kommer du ifrån, vad gör du här, har du pojkvän?

Man kan besvara den sista frågan på tre olika sätt: ja, nej eller det har du inte med att göra.
Så här går det beroende på hur man svarar, och svaret beror oftast på om vilken typ av diskussion som man vill ha:

- JA. Tyst en stund och sen "Men du är ju här för en så lång tid... vad tycker du om palestinier... är det verkligen ett bra förhållande om du kan åka hit... jag är singel... du kanske ska gifta dig här istället"

- NEJ. Pang på, "Åh, jag förstår inte varför du är singel men jag är ju oxå singel/har en ogift bror/kompis... du skulle bli en bra palestinsk fru... kan jag få ditt telefonnumer...om du gillar palestina så ska du ju stanna"

- Det har du inte med att göra. Tyst ett kort ögonblick och sen "Varför vill du inte svara... jag skulle ju kunna ta ditt telefonnummer, eller du kan få mitt... det är svårt att hitta rätt person, men palestinier är trevliga...är du lesbisk..."

Problemen är olika beroende på i vilket sammanhang, men ibland blir jag lika störd på "mina" problem som på problemen orsakade eller skyllda på ockupationen.

Lunchen idag var makluba(ris, blomkål och kött serverad med youghurt)... och jag hoppas kunna ge er några foton snart men internetet fungerar fortfarande så där och då är det svårt att ladda upp bilder. Två av mina bilder finns på olivplanteringsbloggens senaste inlägg, ett föreställer tre barn från YWCA i Jerikos förskola och det andra patrullerande soldater bland olivträd i Hebron.

Gaza YMCAs bibliotek nerbränt

Det har under en lång tid varit en svår situation i Gaza och även om jag inte har rapporterat om det så är Gaza remsan fortfarande under blockad. Raketbeskjutningarna in i Israel från Gaza minskar inte och det gör inte heller Israels attacker mot Gaza.

Men det är inte bara konflikter mellan Israel och Gaza utan uppenbart även mellan människor i Gaza.

Igårkväll satte beväpnade män eld på YMCA i Gazas bibliotek. För er som inte vet så är KFUM och YMCA samma organisation, en kristen ungdomsorganisation. Samma organisation som jag tillhör och anledningen till att jag är här!
Generellt kan man säga att behovet av organisationer som arbetar med ungdomar är skriande stort över hela de palestinska områdena, och med den rådande situationen i Gaza behövs de ännu mer.

Läs om YMCA i Gaza i IMEMC artikel och artikel
Läs om YMCA i Gaza i BBC artikel
Men man kan även googla på det.

Jag tycker att det är fruktansvärt tråkigt att det finns människor som vill skapa än mer splittring, osäkerhet och kaos i en redan svår situation.
Oavsett om det beror på en av omvärlden skapad irritation mot kristna genom återpublicering av Muhammedkarikatyrerna(nånting jag tyckte var lite onödigt...) tidigare i veckan eller någonting annat.

Vill ni stödja Gaza YMCA kan ni göra det genom KFUK-KFUM Sverige som sedan många år samarbetar med YMCA i Gaza.

Kommande vecka finns jag på den norska olivplantningsbloggen

Allt och inget

Vädret är minst sagt varierande den här veckan, idag har det regnat, haglat 2 gånger och nu åskar det, mittemellan har oxå solen skinit(?) 5 minuter åt gången. Ryktena säger snö vilket den här stormen nog skvallrar om. Fönstret närmast mig blåser upp ifall vinden blir för kraftig, så jag hoppas att det snart slutar blåsa.

Dagens lunch var köttfärssås och spagetti, brukar vara en god maträtt men det är inte min favorit här. Kan bero på att första gången som jag åt det här, var det fårkött... inget jag rekommenderar! Sen dess tar det verkligen emot att äta köttfärssås, eftermiddagen ska delvis tillbringas på cafe innan arabiskalektionen vilket gör att jag inte heller idag kommer svälta ihjäl.

Tisdagens besök på ett köpcentrum i Jerusalem var bra. Ibland behöver man komma undan verkligheten ett tag och gå i sin vanliga värld. Tanken var även bio men det hann vi inte riktigt med, 3 tjejer på köpcentrum var upptagna med att gå i affärer....

Ni som väntar på att jag ska besvara ett mail lr två ka nog få vänta ett tag till... vi har internet ca 5 minuter åt gången och då i modemhastighet. är lite väl bortskämda med bredband... Fantastiskt bra att någon blockerade facebook, you-tube, messenger osv för att det ger oss ett bättre internet!!

Efter att julsakerna plockades undan i butikerna så var det mesta fortsatt rött... allt inför uppladdningen inför Valentines day. Det är bara röda kläder i skyltfönstren, blandat med vita STORA nallar och rosa hjärtan. På vår gata är musikaffären, väskaffären och billiga smyckesbutiken helt röda. Häromdagen var jag så influerad av det så jag trodde att det fanns en möbelbutik specifikt för Valentines day... efter ett tag insåg jag att den affären nog alltid heter Valentines furniture!

Aprilväder

Konflikten handlar inte om religion! även om det är lätt att tolka det som det när jag skrev... mamma skickade ett mail och skrev "Om du inte kastat bort bibeln kan du läsa Jesaia 58:6-7... Det är just vad ni håller på med!"
Och det är det ju, problemet är väl att jag började läsa i fel ände av den stora boken och tillsammans med vad bosättaren sa så får man lätt en liten sned bild för ett tag.

Efter några dagar så är det lättare att vara objektiv! Nästa vecka är det dags för resa igen... det är 4 norska ungdomar som ska plantera olivträd, kolla vad YMCA och YWCA gör här och sen ska vi träffa följeslagarna i både Hebron och Betlehem!

Och jag lovar nybörjarmisstaget med löken kommer inte att inträffa igen... om vi hade blivit tårgasade när vi demonstrerade vid Gaza så hade jag ju inte glömt den. Åh, vad det är lätt att skylla på nån annan...

Här är det aprilväder... igår varmt och soligt på dan, kallt på kvällen, regn på natten och mulet idag. Jag njuter av den "svenska" våren medan palestinierna menar att vår det är det i april!

Christer Sjögren i melodifestivalen! OJ... kanske inte missar så mkt. Var låten dessutom på svenska så att den ska översättas ifall han skulle vinna?

Idag blir det troligtvis ett besök i Jerusalem... på ett köpcentrum... observera att jag ska till vad vissa kallar "europa".

Det kommer bilder från förra veckan, som vanligt har jag tagit massor med foton och en hel del riktigt bra!

Resultat av undersökningen

Jag började ju en undersökning i november... den bestod i att jag skickade tre vykort från Jerusalem och tre vykort från Beit Sahour, 14 november. Här kommer ett av resultaten.
Jag skickade dem till samma tre personer för att kolla hur lång tid det skulle skilja... En av dessa tre personer har NU fått mitt Beit Sahour kort 3 månader senare, Jerusalem kortet kom fram efter drygt en vecka.
Det är lite skillnad beroende på vartifrån man skickar saker.
Och eftersom det tar nästan en månad att skicka paket hit så kan ju ni som tänker skicka milkyway till mig kanske skicka det nu så kanske jag får det innan jag åker hem.

Imorron är sista dagen med olivplanteringsprogrammet, ska bli lite skönt att få vara lite ledig lr åtminstone sluta kl 3 istället för sent.

Såg förresten att melodifestivalen börjar idag, när slutar den? Jag minns den gamla goda tiden då det faktiskt bara var en tävlingsdag, det var tider det.

Tårgasad!

Vi började med att plantera träd på ett fält som var bland de första som jag såg när jag kom hit, utan att det kom några soldater. De dök upp när vi satt oss i bussen och skulle åka därifrån. Planen var att sedan åka till Al-Khader för att titta på eller delta i den vanliga fredagsdemonstrationen. Vi fick dock ta en omväg eftersom IDF(israeliska försvarsstyrkan). stängt ac den närmaste vägen för att förhindra att människor anslöt till den fredliga demonstrationen. Fredagsbönen avklarades och demonstrationen startade, människorna hann knappt fram till taggtråden uppsatt av IDF innan de IDF började skjuta ljudbomber som sedan följdes av tårgas.

Idag var en av de fredligare dagarna, IDF närvarade med minst 40 soldater på samma väg som vi. 4 ovanför oss på en klippavsats, en stor militärjeep på närmaste väg, 150 meter bort och krypskyttar på ett tak i närheten.
Anledningen till demonstrationen är som vanligt här mot att muren kommer att skära av samhället Al-Khader från deras mark/fält.

och löken?

Den glömde jag hemma i morse!... men jag hamnade inte mitt i tårgasen så jag klarade mig bra även om det var otäckt med tårgasen så var jag ju säker på att den skulle komma. Med tårarna rinnande och lättare svårighet att andas så klarade sig alla "mina" deltagare bra idag. Däremot skadades 6 palestinier i den demonstrationen, bland annat en 62 årig man som fick en skador i huvudet när en ljudbomb landade i hans närhet.

Tar med mig löken nästa fredag!

Jävligt förbannad, irriterad och explosiv!

det blev lite långt...men läs!!!

Dagen har jag tillbringat söder om Betlehem i Al Khalil(Hebron), började med en CPT(christian peace maker team) tur som slutade på deras tak, väldigt nära både bosättare(ca 400 pers) men framförallt nära israeliska soldater(ca 2000 pers). Det går alltså 5 soldater på en bosättare, Hebron ligger på Västbanken och har 160 000 palestinska invånare. De har inte en enda soldat som skyddar dem. Ni kan ju gissa vilka som får flytta, stänga sina affärer, skicka iväg sina barn till skolan väl medvetna om att det är troligt att någon kommer kasta sten på dem och liknande för att det har flyttat in extrema bosättare mitt i stan.

I Hebron syns den israeliska Ockupationen och allt som följer med den mycket tydligt! Ska man åka nånstans i palestina så ska man åka dit. Vi hann också med Ibrahimimosken, känd för patriarkernas gravar och en massaker -94 och Hebron Rehabilitation Committe som renoverar gamla och ibland övergivna palestinska hus för att få palestinier att bo i husen så att det inte kommer bosättare och flyttar in eller bygger ett hus ovanpå.

Nu kommer vi till den största anledningen till min ilska:

Eftermiddagen tillbringades delvis i bosättningen Efrata, etablerad 1982 men med olivträd i rondellerna som är flera hundra år gamla(stor sannolikhet att de olivträden är palestinska!). Bosättaren dikterade villkoren, "inga diskussioner det leder inte till nånting, ni kommer inte att kunna övertyga mig och jag kommer inte att kunna övertyga er".

Enligt honom har palestinierna och israelerna flyttat in i det här området i världen samtidigt under slutet på 1800- och 1900-talet, "det är tråkigt att palestinierna får lida men så länge som jag känner mig hotad och riskerar mitt liv så kommer de att få lida". "Israel fick kompromissa smärtsamt 1948 och nu kommer palestinierna att få göra samma sak." "Palestinska terrorister går tyvärr inte omkring med ett märke som säger att de är terrorister, så vi tar till alla åtgärder vi kan för att överleva."
"Innan vi känner oss säkra så kommer det inte att bli någon fred."

Jag kan fortsätta ett bra tag till med alla uttalanden som han gjorde men jag blir bara mer förbannad och det leder liksom ingenstans. Enligt internationell lag så får inte det landet som ockuperar ett land/område flytta in medborgare på det ockuperade området, därmed är alla bosättningar på Västbanken olagliga.

Och jag frågar mig om och om igen, om man känner sig så hotad av de som man ockuperar, varför bygger man ett hus åt sig själv och sin familj på ockuperad mark. Varför?

Jag upprepar vad jag har skrivit här tidigare, staten Israel har rätt att existera och jag fördömer alla som dödar och mördar, förtrycker och hotar oavsett nationalitet eller religion. Jag har som alla som gått i svensk skola, läst och undervisats i historia - på högstadiet och gymnasiet väldigt mycket andra världskriget och där tog liksom historiaundervisningen slut.

Davidsstjärnan då är idag ett grönt ID-kort.
Gatorna som bara rena människor fick gå på i Tyskland återfinns idag i Hebron.
Murar fanns då och det finns en idag.
Nattliga militära räder i judiska kvarter då är nattliga militära räder i palestinska flyktingläger och städer idag.
och jag kan fortsätta ett bra tag till.

60-70 år senare finns det återigen men nu här, det finns ingenting som kan rättfärdiga vad som strategiskt sker här. Historien kan inte ursäkta en stats beteende.

Jag kan verka väldigt judehatande vilket jag verkligen inte är. Men de grova övertrampen på mänskliga rättigheter och internationell lag från en ockuperande stat går inte att rättfärdiga. Man kan inte skylla på israelisk säkerhet när muren korsar rakt igenom palestinska byar. Det enda sättet som Israel någonsin kommer att känna sig säkra på är om resten av världen går under och Israel är det enda som återstår.

Judarna fick inte Israel från Gud 1948! De fick det som "kompensation" av nationernas förbund och Storbritannien. Idag kompenseras palestinierna av samma länder med massor av pengar men ingen påtryckningspolitik för att förändra den nuvarande situationen. Det dåliga samvetet har och kommer att kosta ofantliga summor pengar men det kan aldrig kompensera vad palestinier går igenom här idag.

För att komma in i Ibrahimi mosken måste man gå igenom 3 säkerhetskontroller, vi hade med oss tre palestinier(en guide, min kollega B och en tjej från JAIs ungdomsgrupp). De blev extra kontrollerade, B blev av med sitt ID-kort i den första kontrollen vilket innebar att han(om han hade velat) inte kunde följa med in i mosken, han fick alltså sitta utanför och vänta. ID-kortet fick han tillbaka tre minuter innan vi kom tillbaka. Han sa själv att han tidigt i kontrollen bestämt sig för att inte följa med in bara för att inte ge soldaterna nöjet att se honom underkasta sig ytterligare två säkerhetskontroller. För honom räckte det med en kontroll.

Det här händer palestinier varje dag. De är tvingade att underkasta sig eftersom de inte har något annat val. Ockupationen bidrar till och orsakar en palestinsk ekonomi som inte kan fungera och som tvingar palestinier att arbeta underbetalda och med undermåliga förhållanden i Israel.

ÅÅÅÅHHH!

Jag kom inte så långt i min bibelläsning slutade redan innan jul, jag blev mest arg(började kanske på fel ställe...) eftersom det är tydligt vartifrån ideerna om en etniskt rensad stat som är given till judarna kommer ifrån. Jag kommer troligen aldrig att försöka läsa bibeln igen. Jag har nog snarare kommit längre ifrån religion medans jag har varit här. Någonting som kanske beror på att jag inte anser att man ska blanda politik och religion. Har det någonsin fungerat?

Oavsett hur mycket jag försöker så är det svårt att se situationen här från båda hållen, jag lever mitt liv bland de som får lida. Det är omöjligt för mig att någonsin kunna bli pro-Israel.

Det är tur att jag har en blogg, annars skulle nog Israel behöva oroa sig för säkerhetsrisken Anna.

Extra information om Hebron och situationen där för er som är intresserade kan man få från Lotta, som kommenterar då och då, CPT och ytterligare ett annat alternativ är att googla Hebron... (mycket intressant ifall ni testar google(dot)com!)

Det finns under! Emma, ditt paket kom på posten idag. Tack, har redan börjat lyssna på dem... Jag ska ta med dig hit, du skulle stortrivas. Anledningen till att jag inte finns på nåt foto är för att det är jag som håller i kameran. Men det kommer bilder här där jag planterar olivträd.

Lotta! Jag ser verkligen framemot att du kommer komma hit i mars och visar "ditt" Hebron!

Henrik, du åker till fel land det är troligen mer intressant här! Men iofs du åker ju till "the greater Israel" som en amerikansk kille uttryckte sig på väg till Gaza...

Jag tror fortfarande på fred. Om under sker så kan det ju faktiskt bli fred här.

Bojkotttips (visst ska det vara 3tn?): om du ska köpa ny dator, fråga efter vart delarna kommer ifrån och begär att byta ut dem som är tillverkade i Israel mot samma sak tillverkat i ett annat land.

Hoppas ni har det bra! Det är liksom vår/försommar varmt här på dagarna. Och ikväll när jag kokar av ilska har jag inga problem med att hålla värmen.

Olivplantering

Om man vill kolla och läsa om vad jag gör så kan man göra det här.
Vi är betydligt mycket mer uppvaktade av soldater nu än vad vi var på olivplockningen. Intressant att de har tid att stå och titta på oss!

Internetuppkopplingen har ändrats vilket gör att man varken kan ladda upp bilder på bloggen eller gå in på facebook, kontoret är i uppror över det sista...

Kan förövrigt meddela att det inte har kommit någon post varken paket eller bankkort, men eftersom jag uppenbarligen tror på under så finns det ju en chans att de kommer fram.

Imorron ska vi till Hebron, guidad tur i centrum, Hebron rehbilitation committe och bosättarbesök står på schemat, mycket intressant!

Nu måste jag skriva en rapport innan jag ska gå hem i kylan, det är varmt på dagarna men riktigt kallt på kvällarna.

Och tydligen kan jag inte heller fixa en ny enkät, jag blir så trött - men det var jag nog redan innan eftersom jag skriver i punktform.

Vad jag gör

Om ni undrar varför jag inte har uppdaterat bloggen så värst den senaste veckan beror det på att jag faktiskt har slitit med en EU-ansökan. Och sen började 10 dagars olivträdsplantering i söndags ...nu har jag blivit turistguide!! Det är intressant att själv känna skillnaden från den första tiden här med Journey for Justice och Olivplockningen. Nu har jag koll!

I söndags var vi i Beit Sahour och Betlehem, det katolska herdefältet, Dar Annadwa, Födelsekyrkan för att sen tillbringa eftermiddagen i flyktinglägret Aida. Det är intressant med andra människors syn på situationen även om det ibland kan bli lite väl amerikansk inspirerat. Av 25 deltagare är 3 europeer och resten nordamerikaner.

Igår planterade vi olivträd precis bredvid Gilo...

Och idag mittimellan en massa bosättningar(illegala är alla bosättningar!), det var dessutom strejk i skolorna idag eftersom lärarna inte fått betalt på ett tag.. så det var massor med barn med oss, vilket alla tyckte var jättekul.

GIssa vem som är rödast?

Imorron ska vi till Jerusalem för turisttur i Gamla stan... det är bland det värsta jag vet att vara med turistgrupper där. Men vi ska käka god lunch på YWCA iaf.

NI skulle vara här!

Snö

Sitter och väntar på ett fax från Nasaret, när det kommer så kan jag åka till Ramallah.... men det verkar som att det tar ett tag att faxa 2 sidor.... väntar gör man väl alltid för länge! Men då kan jag ju passa på att uppdatera lite.

Det har snöat! Snöade litegrann i onsdags morse(5 minuter i Beit Sahour), på kvällen kom det lite till och igår morse så var det vitt på backen. Vanligtvis så snöar det bara i Beit Jala(ligger högt upp) och kanske i Betlehem och det snöar lite vart femte år i Beit Sahour(ligger betydligt mycket lägre än Beit Jala). Det är tydligen det femte året i år. Det var trevligt, mycket snöbollskastning och snögubbar, mycket stängda affärer och kontor och lite folk på gatorna. Ja, förutom två svenskor... som kastar snöboll!

Torsdags förmiddan penderades i de norra delarna av Beit Jala, där vi tittade på drivorna, hade snöbollskrig och fotade. Vi fick skjuts av Nader, chefen på rehabiliteringen, och hans barn, upp till "Everest" förut hotell och restaurang med enorm utsikt, nuförtiden stängt med murutsikt! Sen kollade vi runt i Beit Jala på snön.

Vi hade alltså ledigt... alla har ledigt när det kommer snö. Seden är att bara stanna hemma och göra så lite som möjligt. Trevligt, kanske nånting som vi ska ta efter i Sverige första dan som det snöar!