Kontraster och trötthet

Tillbaka på kontoret efter 2,5 vecka på tur på Västbanken. Den senaste veckan har innehållit mkt olivplockning men även lite resor vilket gör att jag är rättså trött.
Det har varit mycket intryck och upplevelser på kort tid och det tar tid att smälta och ta in allt. Kort sagt kan jag väl säga att jag har sett mycket kontraster, allt från grönskande till helt nerbränt, rikedom till fattigdom, tre checkpointar på 150m till inga chechpointar på flera kilometer, mycket liv och rörelse till nästan ingen alls. Det är svårt att beskriva när jag inte själv riktigt vet vad jag har upplevt och hur jag ska berätta om det. Intressant har det iaf varit och berättelserna kommer nog senare. I vilket fall som helst så kommer jag nog att återvända till de flesta platserna...

Olivplockningen då, det är ju trots allt en del av mitt praktikarbete!
Trots att det förutspåddes att det skulle vara lite oliver på träden så tyckte jag att det var mycket, men jag har ju ingen direkt referensram. Roligast var det när oliverna var stora, i storleksordningen mellan körsbär och plommon, då fyllde man en hink snabbt. Det var inte riktigt lika kul när oliverna var små och torkade(typ som hasselnötter). Men det var ett glatt gäng på 40 personer som plockade oliver och pratade om livet en hel vecka.
Själva plockningen går till så att man lägger ut presseningar och stora plastskynken under träden, sen plockar man oliverna från träden och slänger ner dem på plasten, de som man inte når får man använda stegen till att plocka ner eller min favorit klättra upp i trädet och plocka ner oliverna. Oliverna samlas sedan ihop i hinkar innan de samlas i stora säckar som olivbonden sedan fraktar till olijepressen. Alla oliverna som vi plockade skulle nämligen pressas.

Näst sista dagen var jag även tvungen att proväta en färsk oliv, fastän alla hela tiden avrått mig från att göra det...
Men jag måste ju prova, hur illa kan en färsk oliv egentligen smaka? Tro mig/ ILLA- ingenting som jag rekommenderar bismaken sitter i länge efter att man tagit en provbit även fast jag spottade ut den direkt. Det är inte nödvändigt att smaka, tro mig.

Nu är det dags att jobba.

Det är mycket nu- men det är intressant och kul!

Uppdaterar inet så ofta här. men det ska det nog bli ändring på i slutet av nästa vecka.. Förlorade förövrigt min kamera, igår på ett olivfält... den försvann och har inte hittats, så ni får vänta ännu ett tag på bilder tyvärr. Har dock massor med bilder på kontoret. Och här känns inte min förlorade kamera som det största i världen!

Den här veckan är det olivplock,ing med internationella deltagare som visar solidaritet med palestinierna och plockar oliver som olyckligtvis hamnat på fel sida muren/staketet. Idag var vi övervakade av soldater-de tyckte att vi hade för bra uppsikt över deras bas... de gav upp efter en timme.
Det handlar om många olivträd och även om antalet oliver är mindre än vanligt pga den varma och torra vinterna så tar det ändå lång tid att plocka dem. Sammanlagt tror jag att det är 36 deltagare. En av dem är Anita som förut jobbade som internationell sekreterare på riksförbundet, så det är kul!

Förra veckans Journey for justice innehöll allt, planerat och inte planerat. Jag har träffat Al-Jazeera, varit i Hebron(jag har sett din trappa Lotta!), träffat en bosättare som lever i sin egen lilla värld, plockat oliver, träffat Samariterna(en gammal gren av judendom, nu finns det bara 750 samariter kvar), flutit(man kan inte simma!) i döda havet, sett muren mer än en gång per dag, gått genom Betlehem-Jerusalem checkpointen(Gilo) en morron - fruktansvärd upplevelse, varit på A-Aqsa området och i två moskeer där, sett klagomuren och två möjliga gravplaster för Jesus. Och så har jag gjort lite till....

Vi var i Nablus på fel dag, om det kan finnas rätta dagar i Nablus då det är en stad som det ofta är oroligt i. Gamla stan i Nablus var nästan helt stängt eftersom israeliska soldater på morronen gått in i staden och skjutit ihjäl två palestinier. De israeliska styrkorna fanns fortfarande kvar i stade, vi hörde skottlossning på rättså långt avstånd. Våra lokala guider(de utsåg sig själva...) visade oss runt bland martyrbilderna av deras vänner, och berättade om dem, som fanns runtom i hela stan. Både som planscher och som större stenminnesbilder. De hade hela tiden telefonkontakt med andra vänner som fanns i andra delar av staden. Och när vi kom för nära såg de till att vi snabbt kom därifrån.
Jag hade förövrigt inte med mig någon lök!

Att passera en checkpoint om man är utlänning går hur fort som helst oavsett om man sitter på en buss eller går igenom en checkpoint. Om man däremot sitter på en buss där det finns palestinier så kan man vara säker på att bli stoppad. Utländska pass bryr sig soldaterna inte om, däremot är palestinska ID-kort väldigt intressanta. Det gör att resan tar bra mycket längre tid än om man skulle sitta på en turistbuss. Frågan är väl vem som är farligast?

Beudrar både palestiniernas tålamod med de israeliska soldaterna konstiga och ibland urbota dumma regler, och deras optimism och framåtanda. Har under de här veckorna blivit mycket mer nationalist än vad jag varit förut, sitt hemland är nånting som man ska vara stolt över! Visst vi har problem men vi har iallfall ett land som man kan vistats fritt i, vi har yttrandefrihet och tryckfrihet och vi behöver inte bära omkring på passet/id-kortet. Vi kan dessutom ta oss till Jerusalem från Betlehem utan tillstånd.

Oavsett om det kan verka lite pessimistiskt i det jag skrivit ovanför så är mkt av det vardag för det palestinska folket. Och de lyckas ändå vara glada och kämpa för sina rättigheter, Det här är hu deras hemland. Jag tycker att det är beundransvärt. De allra flesta(99 av 100) som jag har träffat är glada, humoristiska och optimistiska inför framtiden. även om de allra flesta oxå tycker att de europeiska länderna borde ta mer ansvar, "har det tagit er så här lång tid att förstå vad som händer här?" Och vad kan jag svara?
- Nej, men vi gör ingenting åt det.

Ett sätt som alla kan bidra till att göra något åt det är att vara insatta i situationen och försöka påverka makthavare att göra samma sak. Såg en jättebra film igår, Avenge, but one of my two eyes av Avi Mograbi. Vet inte om ni kan hitta den, men den kanske kan ge en bild av den faktiska situtionen.

Jag trivs fortfarande jättebra här och jag vill se, uppleva och försöka förstå allt. Här är det 30 grader och soligt!! Jag kommer att få skicka hem alla saker som jag vill köpa för det är mer än 20kg...

Follow me

Skriver snart igen..
under tiden kan man lasa vad jag gor den har veckan pa www.jai-pal.org under Journay for Justice 2007. Varje dag skrivs det en rapport av nagon volontar pa kontoret om vad vi gor- jag har skrivit tre av dem. Till rapporterna finns aven nagra bilder....

Pa aterskrivande!

Allt mellan himmel och jord...och lite til

Jag har varit lite för upptagen med att anpassa mig till klimatet, landet och kulturen för att skriva på bloggen... men det är väl tur att jag upplever själv istället for att uppleva åt andra :)

Men jag mår i alla fall bra, trivs mycket bra här och har kommit in i lunken.

Idag kom min första reserapport upp på riksförbundets hemsida www.kfuk-kfum.se(praktikantrapporter) för er som inte kommer orka läsa allt jag skriver här... Insåg när jag igår satt och skrev den att det är svårt att få saker och ting att hänga ihop. Jag vill berätta om allt men det funkar ju inte- ni skulle ju behöva vara här for att förstå och uppleva! Men ni är alltid välkomna.

Här är det 27-30 grader varmt varje dag, iaf enligt min superbehändiga mobiltelefon. Och promenaden som tar ungefär 25 minuter till kontoret varje morgon(den här veckan har vi fått lift) och lika lång tid tillbaka på eftermiddagarna, längs den mest trafikerade gatan i Beit Sahour gör att man är rätt trött när man kommer fram. Eftermiddags vilan är den mest njutbara på hela dan.
Eftersom det är ramadan just nu så är inte alla affärer öppna på dagtid, däremot så är de flesta öppna på kvällarna och då är det mycket folk ute och rör på sig. Jag har kommit in så pass mycket i rytmen här att jag inte vaknar av böneutropen från minareten kl 4 pa morronen längre (tog typ 3 dagar) alternativet är att de inte är några utrop och det är inte så sannolikt! överallt paå stan hänger ljusslingor i olika färger som tänds när solen går ner vid kvart över fem-kvart i sex, kanns lite som jul men ändå inte.
Det finns massor av små affärer vid gatorna, de flesta säljer saker som man inte vill köpa. Men frukt/ och grönsaksaffärerna går man iaf gärna in i. I sverige skulle det vara grönsaksdisken och den exotiska frukten, har kommit fram till att frukt smakar mer här men det kanske kan bero pa att den aär farsk och ofta mogen nar jag köper den. Förhoppningsvis också mer säsongsanpassad än i Sverige. Färska fikon, dadlar, persikor, sharonfrukt(vet inte vad de heter här), granatäpplen och annat gott finns i våran fruktskal. Vi provianterar i de flesta fruktaffärer som vi passerar. Det kan tyckas lyxigt men det gäller att passa på.
Lunchen, som är det stadigaste målet pa dan, äts pa YMCA. 5 av 6 dagar i veckan är det ris och sen är det något kött eller kyckling i någon sås och yoghurt till. Om ni vill smaksatta ris så är tipset att koka riset med vitlök och färgsätta det med något gult... gott.

Har finns det djur oxå. Tama och vilda. Hittills har jag sett får, getter,kor, hästar, åsnor, myror(i koket!), fåglar, ödlor och en orm.
Ormen hade placerat sig i vår trapp... ni som vet hur jag reagerar ihop med ormar, det är på samma sätt här. Dvs ryggar bakåt av förskrackelse och tycker att ormen kan flytta pa sig innan jag flyttar pa mig, D reagerar precis som jag. Våra affärsgrannar pa gatan tyckte att vi reagerade lite konstigt så falafelkillen skickade över sin 9 ariga son för att kolla.
"- Snake!" sa han uttryckslöst medan den lilla (för det var det) ormen ringlade iväg ut i trädgarden.
Mhm sa vi och skämdes lite innan vi gick iväg. Det är tur med omtänksamma grannar, funderar pa vad de tänker om oss egentligen.

På "jobbet" har jag grävt ner mig i olivodlingens ädla konst, snart vet jag allt. Speciellt hur de påverkar miljömässigt.
För att fördjupa mig ännu mer i naturen och miljön var jag på ett föredrag om vattensituationen i palestina i lördags. Sammantaget kan man säga att vattensituationen inte är så bra. Mellanöstern är ett av de torraste och vattenfattigaste områdena i världen, palestina är i botten av mellanösterns länder. Vattentillflödet kommer norrifran men från Jordandalen(i norr) tas väldigt mycket vatten till Israel både till dricksvatten och till bevattning. Det gör att vattenpåfyllningen till döda havet minskar men också att vattenreservoaren under Västbanken stadigt minskar. Vattenbristen och behovet är naturligtvis olika för olika delar av västbanken. Längs medelhavskusten finns ocksa en "vattentäkt" men eftersom det samtidigt är ett område som är det mest tätbefolkade innebär det att mer vatten tas darifrånä n vad som är bra. Reningsverk finns det sammanlagt tre pa Västbanken, men det är bara ett som fungerar. På Gazaremsan fungerar inget. Om man kunde rena vattnet som man idag förbrukar och iallafall kunna använda det till bevattning så skulle vattenbristen inte vara så stor som den är och som den kommer att bli. Men det finns ett kulturellt motstånd till att använda vatten som renats till någonting överhuvudtaget. For att lindra effekterna av detta så funderar (och prospekterar tror jag) världsbanken pa att dra en vattenkanal fran röda havet i söder till döda havet, för att sen avsalta vattnet och sen pumpa upp det pa västbanken. Frågan är ju hur mycket energi som är nödvandigt for att fa fram en liter vatten. Det är en bit mellan röda och döda havet, döda havet ar saltast och dessutom långt under havsnivå, varken israel eller palestina har några oljetillgangar något som skulle kunna gjort projektet lite billigare... det måste finnas andra sätt. Dock ligger vattenfrågan långt ner på den politiska agendan här, Johnston avtalet fran början av 1950-talet behandlar hur fördelningen av vattenresurserna skulle göras mellan 4 länder då. Och Oslo II är inte heller det direkt aktuellt. Tyvärr är det de enda dokument som behandlar vattensituationen här, och i och med att muren byggs kommer ännu mer av vattenresurserna att hamna på den israeliska sidan. Orättvist eller?

Föreläsningen som jag var på anornades av AIC, en organistaion som två kvällar i veckan anordnar någon förelasning, filmvisning eller något annat intressant. Det ger ytterligare en dimension av att vara här. Man träffar en hel del folk, många är internationella volontärer eller biståndsarbetare men det kommer även en del palestinier de flesta killar men även någon tjej ibland.

Nästa vecka är det journey for justice, en vecka där KFUK/KFUM ungdomar mellan 18-25 från hela världen kommer hit och får information/upplever om ockupationen och får se de lokala föreningarna. Det innebär ett späckat schema med mycket utflykter.
Veckan därpå är det olive picking, en vecka för människor i alla åldrar som kommer hit och hjälper till att plocka oliver på en sida av muren dit olivodlarna numer har svårt att ta sig alt. bara får plocka i några få timmar. För att vi ska få plocka oliver så måste trädägaren vara med, förhoppningsvis så kommer vi att kunna plocka lite oliver som de inte hade hunnit plocka annars. Till det här kan man fortfarande anmäla sig.

Det här kan innebära att jag inte kommer skriva så mkt de kommande veckorna men vi får väl se...

Jag har skaffat mig ett mobiltelefonnummer(telia funkar inte här), maila mig om ni vill ha det!

Dessutom blev jag idag inbjuden till ett kristet bröllop i födelsekyrkan på lördag=det ska bli spännande. Också avslutas ramadan på lördag så det innebär nog också fest och ännu mer liv och rörelse.

Nu måste jag sluta för nu ni orkar inte läsa mer osammanhängande text. Ska fixa lite bilder imorron!

Sa har ar det

Nu ar jag har igen. Lite senare an tankt nagot som beror pa att jag varken kan kolla mailarna eller logga in pa bloggen fran min egen dator. Ja, jag vet dagens islandsproblem.
Jag och Doris bor i en liten lagenhet i gamla stan i Beit Sahour, 2 sma rum, ett kok och ett badrum, sammanlagt 3 soffor och 1 fatolj i vardgasrummet rattsa overmoblerat med svenska matt men det ar kul med manga soffor.
Jag ar pa JAI, en KFUK och KFUM organisation som arbetare med opinionsbildning kring ockupationen och Palestiniers liv. Mitt arbete gar i stort ut pa att koppla ihop oliverna med miljon och hjalpa till med nyhetsbrev, kampanjer och lite allt mojligt.
Mycket intressant, jag laste en hel del i Sverige men da var det svart att forsta och pa de har dagarna har det faktiskt blivit annu svarare. I Beit Sahour ar det valdigt lugnt, lite som en smastad i vilket land som helst. Om man tittar pa teve i sverige kan man latt fa det intrycket att det finns israeliska soldater och checkpoints i nastan hela Mellanostern. Sa ar det inte! Under de dagarna som vi har varit har har vi levt ett mycket skyddat liv, nagot som man nog kan gora om man endast tillbringar dagarna i beit sahour och betlehem och inte anvander nagot annat transportmedel an sina egna fotter. Hittills har jag sett 1 checkpoint pa nara hall och tva soldater, pa vagen fran flygplatsen tidigt i tisdagsmorse ska kanske tillaggas.
I torsdags fick jag folja med pa en tur kring Betlehem som gjordes for att kolla vilka olivtradsfalt som vi kan hjalpa till att plocka oliver pa under de kommande veckorna. Da fick jag inte bara se oliver och olivtrad utan aven muren, gransen och nagra nya checkpoints. Men det kanns forfarande konstigt och lite som i en helt annan varld an vad jag forestallt mig. Men efter nagra dagar har sa kommer jag nog att kunna forsta det lite battre, speciellt om vi nagon dag ska ta oss in till Jerusalem.
Vi har aven turistat lite, varit i Betlehem(Beit Sahour, Beit Jalla och Betlehem bildar en stad tillsammans aven om alla har ar tydliga med att det ar tre stader, svart att se var de borjar och slutar dock...) I fodelsekyrkan var det inte speciellt mycket folk forutom - en grupp svenskar- lite underligt att lyssna pa julevangeliet coh sjunga stilla natt tillsammans pa den plats dar man menar att jesus foddes. Det var iaf trevligt och vi blev inbjudna till bade svenska teologiska institutet i jerusalem och en lutersk kyrka med en svensk prast(tror jag) ocksa den i jerusalem, i gruppen fanns det aven en kvinnlig foljeslagare pa vag hem nu i helgen.
Igar testade vi falafeln rakt over gatan/ battre an de i Lund. Jag ska forovrigt aldrig mer klaga pa backarna i lund, har ar en smula mer kuperat!!! man kan saga att det gor ratt ont i de flesta musklerna nar man bromsar sig halva vagen till YMCA varje dag, bromsar gor man avne fran betlehem tillbaka till beit sahour. Som tur ar sa ar Doris sjukgymnast...

Pa aterhorande, nu ar det dags att jobba. har jobbar man alla dagar utom sondag. Arbetstiden ar ca 8.30-15 vi slutar tidigare nu eftersom det ar ramadan.

Nu ar jag framme!

Jag och Doris kom framtill Tel Aviv tidigt i torsdags morse och lyckades ta oss igenom passkontrollen relativt smidigt. Vi har det bra har och jag hoppas kunna skriva mer imorron.