Det är mycket nu- men det är intressant och kul!

Uppdaterar inet så ofta här. men det ska det nog bli ändring på i slutet av nästa vecka.. Förlorade förövrigt min kamera, igår på ett olivfält... den försvann och har inte hittats, så ni får vänta ännu ett tag på bilder tyvärr. Har dock massor med bilder på kontoret. Och här känns inte min förlorade kamera som det största i världen!

Den här veckan är det olivplock,ing med internationella deltagare som visar solidaritet med palestinierna och plockar oliver som olyckligtvis hamnat på fel sida muren/staketet. Idag var vi övervakade av soldater-de tyckte att vi hade för bra uppsikt över deras bas... de gav upp efter en timme.
Det handlar om många olivträd och även om antalet oliver är mindre än vanligt pga den varma och torra vinterna så tar det ändå lång tid att plocka dem. Sammanlagt tror jag att det är 36 deltagare. En av dem är Anita som förut jobbade som internationell sekreterare på riksförbundet, så det är kul!

Förra veckans Journey for justice innehöll allt, planerat och inte planerat. Jag har träffat Al-Jazeera, varit i Hebron(jag har sett din trappa Lotta!), träffat en bosättare som lever i sin egen lilla värld, plockat oliver, träffat Samariterna(en gammal gren av judendom, nu finns det bara 750 samariter kvar), flutit(man kan inte simma!) i döda havet, sett muren mer än en gång per dag, gått genom Betlehem-Jerusalem checkpointen(Gilo) en morron - fruktansvärd upplevelse, varit på A-Aqsa området och i två moskeer där, sett klagomuren och två möjliga gravplaster för Jesus. Och så har jag gjort lite till....

Vi var i Nablus på fel dag, om det kan finnas rätta dagar i Nablus då det är en stad som det ofta är oroligt i. Gamla stan i Nablus var nästan helt stängt eftersom israeliska soldater på morronen gått in i staden och skjutit ihjäl två palestinier. De israeliska styrkorna fanns fortfarande kvar i stade, vi hörde skottlossning på rättså långt avstånd. Våra lokala guider(de utsåg sig själva...) visade oss runt bland martyrbilderna av deras vänner, och berättade om dem, som fanns runtom i hela stan. Både som planscher och som större stenminnesbilder. De hade hela tiden telefonkontakt med andra vänner som fanns i andra delar av staden. Och när vi kom för nära såg de till att vi snabbt kom därifrån.
Jag hade förövrigt inte med mig någon lök!

Att passera en checkpoint om man är utlänning går hur fort som helst oavsett om man sitter på en buss eller går igenom en checkpoint. Om man däremot sitter på en buss där det finns palestinier så kan man vara säker på att bli stoppad. Utländska pass bryr sig soldaterna inte om, däremot är palestinska ID-kort väldigt intressanta. Det gör att resan tar bra mycket längre tid än om man skulle sitta på en turistbuss. Frågan är väl vem som är farligast?

Beudrar både palestiniernas tålamod med de israeliska soldaterna konstiga och ibland urbota dumma regler, och deras optimism och framåtanda. Har under de här veckorna blivit mycket mer nationalist än vad jag varit förut, sitt hemland är nånting som man ska vara stolt över! Visst vi har problem men vi har iallfall ett land som man kan vistats fritt i, vi har yttrandefrihet och tryckfrihet och vi behöver inte bära omkring på passet/id-kortet. Vi kan dessutom ta oss till Jerusalem från Betlehem utan tillstånd.

Oavsett om det kan verka lite pessimistiskt i det jag skrivit ovanför så är mkt av det vardag för det palestinska folket. Och de lyckas ändå vara glada och kämpa för sina rättigheter, Det här är hu deras hemland. Jag tycker att det är beundransvärt. De allra flesta(99 av 100) som jag har träffat är glada, humoristiska och optimistiska inför framtiden. även om de allra flesta oxå tycker att de europeiska länderna borde ta mer ansvar, "har det tagit er så här lång tid att förstå vad som händer här?" Och vad kan jag svara?
- Nej, men vi gör ingenting åt det.

Ett sätt som alla kan bidra till att göra något åt det är att vara insatta i situationen och försöka påverka makthavare att göra samma sak. Såg en jättebra film igår, Avenge, but one of my two eyes av Avi Mograbi. Vet inte om ni kan hitta den, men den kanske kan ge en bild av den faktiska situtionen.

Jag trivs fortfarande jättebra här och jag vill se, uppleva och försöka förstå allt. Här är det 30 grader och soligt!! Jag kommer att få skicka hem alla saker som jag vill köpa för det är mer än 20kg...