tisdag 22 januari 2008

GAZA

Idag är det svårt med ord, värre än igår faktiskt.

Att vara här och omges av internetnyhetssajter från båda sidor, mail och tevenyheter och inte kunna göra nånting för att lindra människors lidande är obeskrivligt.

Israel menar att det är nödvändigt att stänga Gazaremsan helt för att få stopp på raketbeskjutningarna därifrån. Om det är så att Israel hoppas att människorna som lever i Gaza ska göra uppror mot Hamas och al Aqsa brigaderna och att raketbeskjutningarna därigenom ska upphöra så är det lönlöst att fortsätta hoppas. Allt motstånd om det nu skulle finnas något kommer att slås ner fortare än det startat. Dessutom så upplevs inte de styrande i Gaza remsan som motståndet, det är fortfarande den ockuperande makten som flygbombar befolkningen som är fienden!
Israel hävdade igår att Hamas har förvärrat situationen genom att stänga ner kraftverket som försörjer Gaza city med electricitet trots att det fanns bränsle. FN säger att de inspekterat bränsletankarna och att de är tomma. Och Hamas anklagar Israel för att fabricera.
Jag tycker inte att det spelar så stor roll vem som har rätt eller fel, eftersom det uppenbarligen inte är någon som tänker ge sig.
Det var inte så bra på Gazaremsan innan förra veckan startade, många är beroende av FNs matleveranser och många affärshyllor stod redan då tomma eftersom transporterna genom gränsen stoppas av Israel.
Det är mycket som drivs av ström t.ex. vattenpumpar och reningsverk. Vattentillgången på Gazaremsan är mycket liten och det vatten som finns ligger långt under markytan. De Reningsverket i Gaza City fungera inte utan ström och därför är det nu avloppsvatten på gatorna. Om det inte finns tillräckligt med vatten och det samtidigt är avloppsvatten på gatorna så är risken mycket stor för att väldigt många människor ska bli sjuka. Och det samtidigt som sjukhusen inte fungerar och medicinförråden sinar. I Gaza City finns sjukhusen... och efter den senaste veckans flygräder som dödat mer än 30 människor och skadat många fler så behövs det kanske lite mer resurser än vanligt.

Olmer uttalade sig igår igen:

"As far as I'm concerned, all the residents of Gaza can walk and have no fuel for their cars, because they have a murderous terrorist regime that doesn't allow people in the south of Israel to live in peace,"

"Så långt som jag är berörd, så kan alla invånare i Gaza gå och de har inget bränsle till sina bilar eftersom de har ett mördande terrorist styre som inte tillåter människor leva i fred i södra Israel." (direktöversättning som inte blev den bästa...)

Vad är då Israel frågar jag mig. Jag tycker att det är en dålig taktik att bomba människor, har de bevis för att de skjuter raketer så får de väl gripa dem och ställa dem inför rätta.
Det är väl rättså uppenbart att bombtaktiken aldrig har fungerat speciellt bra nånstans i långa loppet, det är ju bara att sitta och vänta på hämndaktionerna!

Uttalandet visar ju också tydligt att det är en kollektiv bestraffning som är menad att drabba människorna och inte enbart de styrande eller raketskjutande.

FNs matdistrubution fortsätter tills antingen maten eller kassarna som de packas i tar slut... igår avgavs ett löfte om att humanitär hjälp skulle nå Gazaremsan men inte när. Det gavs också ett löfte om att bränsle till kraftverket i Gaza city skulle återupptas idag.

Nu kan jag inte mer än hoppas!

Kolla vad Bildt skriver


Mitt i eländet så finns det lite ljusglimtar, igår så lagade jag mat (igen, andra dagen på raken- första gången på X månader) och behövde citroner till potatis- och salladslöksoppan(purjolök finns inte). Promenerade då ut i trädgården och plockade några citroner direkt från trädet - trevligt! Förövrigt så har det sålts jordgubbar här de senaste veckorna, säsongens frukt, mitt i januari.
Plus att det regnar!!! Det är nästan det mest positiva, det är nämligen regnsäsong här och det har inte regnat mycket. Inget alls de senaste 2 ,5 veckorna närmare bestämt så det är bra med regn. Det är dessutom inte lika kallt när det regnar.

Måste oxå berätta om hur man städar ett kontor här... sann saga som inträffar ungefär var 3:e månad. Man: hämtar vattenslangen, dränker golvet och halva inredningen i vatten, tar tag om 5l dunken med rengöringsmedel och skvätter ut hälften, skurar runt med borstar och skrapor tills man får ut vattnet genom den öppna dörren. Som grädde på moset tar man sen vattenslangen med ut och tvättar fönstrena utifrån( samma sätt som inne...), vilket gör att man återigen dränker kontoret i vatten och måste börja om.. Tur att elkontakterna bara i enstaka fall återfinns i närheten av golvet!

måndag 21 januari 2008

En bild kan ibland säga mer än ord

Banksymålning på en vägg i Betlehem

Till mailen kommer idag vidarebefodrade mail från Gaza som rapporterar om alla människor som står ute på gatorna, köar för bröd som finns i små ransoner men som inte kommer att räcka till alla. Med det senaste kom ett citat:

The world is not dangerous because of those who do harm but because of those who look at it without doing anything. (Albert Einstein)

"Världen är inte farlig på grund av de som gör skada utan på grund av de som tittar på utan att göra nånting"

Idag är det bra att den svenska utrikesministern är på säkerhetskonferens här! Och det verkar som att han tänker ta tillfället i akt att berätta vad han tycker om kollektiv bestraffning och människors lidande.

Man kan oxå läsa nyheter på svenska på t.ex. Svenska Dagbladet

Gårdagskvällen tillbringades med att titta på film "Big Fish", (lite underlig men kul!) och samtidigt donera pengar(så mkt man ville) till en palestinsk tjej som inte har råd att betala sin universitetsavgift. Kändes bra att faktiskt göra nånting för någon på riktigt.

Kul att ni svarar på min enkät!

lördag 19 januari 2008

Vad leder egentligen till säkerhet och fred?

Utrikesministern ska på konferens i Israel!
Säkerhetskonferens! Som dessutom hålls årligen... av Israel, det mest säkerhetstänkande landet i världen.

"Israels nationella säkerhet, klimat och transatlantiska relationer och de utrikespolitiska utmaningar som Mellanöstern står inför är några av ämnena för årets konferens."

Intressant är att det är inflytelserika människor inom politik, forskning, näringsliv och opinionsbildning från Israel och resten av världen som ska närvara. Är det inte lite som att prata bakom någons rygg när de ska konferera om Mellan Österns utrikespolitiska utmaningar och Israel själva anser sig tillhöra Europa? Verkar dessutom som att det är tunt med Mellan Östernfolk på konferensen.

Jag tycker att det kanske skulle vara bättre att fokusera på att fredsförhandla istället för att gnälla om den nationella säkerheten... det skulle dessutom kunna förbättra de utrikespolitiska utmaningarna som Mellan Östern står inför. Men vem är jag att berätta det för dem?

Israels premiärminister, Olmert förklarade igår att Israel är i krig mot "fighters" på Gaza remsan.

I "Sveriges relationer till Israel"(på UDs hemsida) kan man läsa att

"I konflikten med palestinierna har alla fredsförhandlingar gått i stå, och någon nystart ser inte ut att vara i sikte i närtid, även om parterna för regelbundna samtal som på sikt skulle kunna öppna för en återupptagen fredsprocess."

När skrevs det här och av vem? Är det ett faktum att de har gått i stå p.ga. veckans bombningar från båda håll? Eller är det ett gammalt dokument som skrevs innan USA la sig i? Eller är det någon som inte har koll på situationen som har klippt och klistrat bland dokumenten, tråkigt ifall det skulle vara UD.

Utrikesministern har en blogg som kan var intressant att följa, den heter "Alla dessa dagar..." och finns på UDs hemsida, klicka på fotot av Bildt. Jag tycker att det är intressant med bloggande politiker även om de inte kan avslöja allt vad de gör. De blir liksom lite mera människor.

Var uppe i Betlehem igår för att titta på skor, några affärer har öppet fastän det är fredageftermiddag. Kom till den största korsningen som även är den som oftast har fungerande trafikljus... och där stod det en massa poliser och presidentens säkerhetsmän. Tydligen så var presidenten på väg. Varför? Ja, det funderade jag och M över några timmar innan vi gick hem och som vanligt passerade Födelsekyrkan... Det var massor av säkerhetsmän där också och en metalldetektor vid ingången till den armeniska delen. Just ja, det var ju en jul kvar! Den armeniska julen firas nu. Det har varit så mycket helgdagar kring alla jular och de tre nyåren så man har liksom glömt bort att det var en jul kvar.
Om jag ska vara ärlig så tycker jag att det är riktigt skönt att jularna och helgdagarna nu snart är slut.

fredag 18 januari 2008

Tangentbord saknas?

Palestinsk poliskontroll, "Bushdagen" i korsningen som skiljer Betlehem från Beit Sahour, det var lite dimmigt och regnet "hängde i luften".

Jag har upptäckt att det är många som faktiskt läser bloggen... troligtvis både unga och lite äldre(!)
Men det är dåligt med kommentarer, på gårdagens inlägg fick jag 3, vilket kan betecknas som rekord. Jag läser kommentarerna men jag tycker att det är för några(gissa vilken del av Sverige som jag kommer ifrån?)

Jag utmanar er att skriva kommentarer och gärna säga lite emot. Eller bara skicka en hälsning
Man kan oxå maila: boo_anna(at)hotmail.com

ps. Du som tror att min vistelse här skulle kunna komplicera din resa till ett land med en Mellan Östernpolitik som jag inte är det största fanet av behöver inte oroa dig. Man kan nämligen säga sanningen på olika sätt... och jag har sagt den på ett sätt som gör att jag fick 3 månaders visum snabbt och enkelt. Dvs inte den sanningen som är sannast! "Jag lever i ett land som gynnas av Mellan Östern politiken..."

Bilder från Jordanien

torsdag 17 januari 2008

Utrikesminister på resa

Läs min första blogg idag, den är viktigast!!

Nu gör jag precis som man inte ska...dra uppmärksamheten från något viktigt till sig själv.
Var inne på UDs hemsida och skulle kolla vad utrikesministern egentligen gör och vad han säger om Mellan Östern. Läste hans blogg och insåg då att han strax är på väg hit! Just det, Jerusalem och Israel skrev han uttryckligt. Och som den påverkansskadade människan jag då är nuförtiden var jag ju tvungen att kommentera(och skaffa mig ytterligare ett lösenord...) och fråga om han bara skulle besöka Israel eller om han tänkte sig till Västbanken. Hoppas att han ska det. UDs reserekommendationer är ju fortfarande att de avråder från att resa till Västbanken och Gaza...Jag förstår varför de avråder från att resa till Gaza men hela Västbanken tycker jag inte är riktigt rimligt. Hoppas att C Bildt trotsar dem!! Bland länderna i UDs reserekommendationer finns Israel, Palestinska områdena och Jerusalem(sen när är det ett land?, Politiskt korrekt sätt att inte välja sida? Eller är det faktiskt en delad stad?).
Kanske ska ta och bjuda honom till Betlehem- Beit Sahour, han och hans följeslagare lär ju inte få plats i vår lägenhet men de får absolut plats på YMCA. Ska fundera på det, vad tycker ni?

SOLIDARITET

I tisdags dödade Israel 17 människor på 4 timmar i Gaza, ytterligare människor blev skadade. Nu tyckte t.om. president Abbas att det var tillräckligt och kallade det för massaker, och utlyste 3 sorg-solidaritetsdagar med Gaza över hela de palestinska territorierna. Det innebär att många affäreroch skolor är stängda och att kyrkor har extra gudstjänster.
För bara några dagar sen hade 159 människor dödats, och det bara efter Annapolis i slutet av november. De senaste dagarna har fortsatt med ytterligare döda i Gaza och på Västbanken.

Det lever idag ca 1,5 miljon människor i Gaza, det är 1,5 miljon som inte kan ta sig ut ur Gazaremsan hur gärna de än skulle vilja och som inte har något annat val än att titta(eller blunda) på hur Israel dag ut och dag in gör lufträder och dödar människor som de antingen anser vara rena terrorister eller skulle kunna bli det. På Västbanken lever ca 2,5 miljoner människor på ett betydligt större område och enligt siffror som jag hörde häromdagen så letar 44% av dem efter en väg uthärifrån.

Jag känner mig lite uppgiven när jag ska försöka svara på frågan; HUR SKA DET NÅGONSIN KUNNA BLI FRED?
-Jag vet inte! Men det jag vet är att det blir svårare för var dag som går. Vem bestämmer när det är nog? När tillräckligt många människor har dödats? När tillräckligt många människor har flytt? När tillräckligt många bosättningar har byggts?
Frågorna kan fortsätta i evighet från båda sidorna. Men jag funderar på om målet med fredsförhandlingarna verkligen är två stater? Det som händer på marken bevisar nämligen motsatsen. Antalet bosättningar på Västbanken ökar och antalet palestiner som försöker hitta ett annat land att bo i ökar. Flyttsiffrorna till Jordanien ökade med 12% i slutet av 2007.

De senaste dagarna har spenderats med att kontoret omformulerat JAIs mål och uppgifter till att mer stämma överrens med vad JAI faktiskt gör. Det är fortfarande intressant att vara på möten här, ingenting är förberett inga dokument är uppkopierade och det finns egentligen ingen tydlig ledning. Men vi kommer faktiskt fram till nånting även om det tar evigheter... Igår förstod vi att det skulle vara bra med en strategisk planering så att JAI faktiskt vet vart vägen är. Jag hoppas att de kommer att göra det i höst. Nu ska det skapas aktiviteter och varför aktiviteterna ska göras, det blir troligen mycket samma aktiviteter men med lite mera verktyg. JAI kommer att sätta mer press på sina aktivitetsdeltagare och partners att faktiskt göra lite mer propalestinska-aktiviteter i sina respektive hemländer.
Som det är nu kommer det hit mellan 50-100 personer/år och ser vad ockupationen gör - problemet är att de varken får verktyg eller information om vad som förväntas av dem när de åker hem. Och då fungerar inte påverkansverksamheten riktigt som den ska. Jag har hur mycket ideer som helst på vad man kan göra hemma för att informera om vad som händer här.

måndag 14 januari 2008

Ny rapport

Det finns en ny rapport på www.kfuk-kfum.se

Ska strax börja plugga till arabiska provet om en timme....fattar inte varför jag har så svårt att börja i tid.

Sopor

För er som inte har ICA-kuriren så läs här, det ger en nästan klockren beskrivning på hur det är att vara här. Tack Lotta för länken!

IKEA-resan igår slutade med 6h bussresa(3h tog det mellan Jerusalem och Netanya...enkel resa) en ny kudde, illgrön badrumsmatta(det har redan blivit varmare), läkerol, lingonsylt, knäckebröd, annas pepparkakor och lantchips. Första gången jag kom därifrån utan en enda grej som jag inte behövde :)!

Det är lite märkligt att vara på ett IKEA-varuhus, alla ser ju likadana ut inuti fastän i olika storlekar över hela världen. De börjar alla med vardagsrum fortsätter med soffor, förvaring, sängar, kontor, kök, barnavdelningen och restaurangen och slutar med farliga avdelningarna: köksgrejer och kuddar och allra sist värmeljus och fyndhörnan. Vi var enda som kunde uttala sakernas namn rätt; IVAR, Gräsö och så vidare, namnen står ju på svenska. Skyltarna står annars bara på hebreiska så vi förstod ju inte så mkt mer... Passade på att käka köttbullar och avslöjade därmed att vi inte var judar(om vi hade lurat någon innan...) genom att vilja ha brunsås till...(kött och mjölkprodukter ska nämligen inte blandas), de serverade inte lingonsylt till - liten miss tyckte vi. Den stora skillnaden här mot hemma är säkerhetskontrollerna(en på väg in och en på väg ut... "show me you bag" och sen som vanligt genom metalldetektorn, vem skulle spränga IKEA undrar jag?)

Det finns fördelar med att kunna flyta mellan de båda samhällena här men det känns bra märkligt att i ena stunden vara svenska på ett svenskt möbelvaruhus och i nästa vara svenska i ett ockuperat land långt ifrån Sverige.

På AIC i lördags visades filmen "The Garbage Cage", om människorna och barnen(!) som lever av soptippen i Hebron. Metallskrot letas upp och säljs till palestinska skrothandlare som sedan säljer det vidare till Israel. De som hittar skrotet är de som behöver pengarna mest men också de som tjänar minst på det. Men de hittar ju även lite användbara grejer som de kan ta med sig hem. Sopsortering och återvinning i fel ända kan jag tycka.
De som producerat filmen var där och det blev lite diskussioner efteråt. Mest om vad det var vi egentligen hade sett; barn som lever på soptippen för att försörja familjen(för att fäderna inte ska behöva arbeta i israel) istället för att gå i skolan.
Palestinierna var nog de som var mest chockade över att det faktiskt är så illa. Alla vet om att många är fattiga här, att arbetslösheten är skyhög och att ingen palestinier egentligen vill arbeta med att bygga bosättningar, mur och annat palestinskt destruktivt åt Israel.
Men det är också så att alla tar hand om alla, man ser inga hemlösa här det finns alltid nånstans de kan få bo(om det så är i en moske), alla har lite mat över till nån annan(palestinier eller internationell), att ge någon sparken från sitt arbete är värre än att döda någon och det har blivit okey att jobba i Israel oavsett vad man gör.

På världens mest NGO täta ställe förväntar sig människor nog ibland lite för mycket av desamma. Det är allmänt känt att andra länder och organisationer tar hand om det mesta som den palestinska myndigheten inte mäktar med. Och det är rättså mycket. Här är det NGOs istället för privata företag. Mycket av det i filmen skylldes på ockupationen, och självklart är många av problemen här orsakade av den. Men det är också så att även om ockupationen skulle upphöra imorron så kommer inte de här barnen att gå i skolan. Fattigdom kommer alltid att finnas och det överallt.
Och det kan tyvärr ingen NGO i världen ändra på. Ibland skylls lite för mycket på ockupationen.

lördag 12 januari 2008

Längtar...

Det är kallt här! Riktigt iskallt dessutom, möss och varma kängor kallt(Skånekallt, kan man oxå kalla det...). Tur att jag tog med båda delarna. Missade dock att ta med ett hus... det är ingen isolering i husen här. Hus byggs av ett lager med lecablock och cement och sen är det färdigt. Element finns inte heller, vilket kanske är tur eftersom energin i elementen snabbt skulle sippra ut genom det tunna fönstret. Som tur är kan man köpa olika typer av värmekällor, vi har hittat en bra variant. Den lyser oranget(stavas hur då?) som glödträ när den är påslagen och värmer nästan som en hel kamin. De senaste nätterna har den varit påslagen och stått i sovrummet när vi sovit under våra tunga täcken. Det är inte helt kul att vakna i en 14 gradig lägenhet på morronen nämligen.
Hemma hos föräldrarna fryser jag i soffan framför teven när det är 20 grader inomhus, det drar dock lite grann....

Längtar efter den svenska sommaren, när det är 25 grader varmt, solsken och klarblå himmel. Åh, vad jag ska njuta i sommar även om det så bara är sånt väder i en dag.

Längtar oxå efter smörgåstårta, svensk pizzasallad och kaviar, imorron är planen Netanya och IKEA...undrar hur mycket mat de har?

Vad är det som saknas bland Snickers, Mars, Bounty och Twix?
- Milkyway, den godaste i chokladfamiljen men den finns inte i nån affär(skulle ha köpt den i taxfreeshoppen när vi kom in i Jordanien, där fanns de i små påsar alla de andra fanns i stora...)
Tur att jag köpte pingviner på Arlanda.

Förövrigt är allting bra!
Har spenderat de senaste dagarna med att skriva reportage och krönikor till Sverige, har man inte jobb får man skaffa sig lite. Det är kul att få skriva om vad man gör här även om det är svårt att få ner på 2000 ord.

fredag 11 januari 2008

Shame on you Mr Bush!

Det finns dagar då man funderar på varför han överhuvudtaget ställer upp på presskonferenser, tycker hans rådgivare verkligen att han är så bra att klarar sig utan att läsa innantill nuförtiden? Om jag var hans rådgivare skulle jag inte våga chansa... varför inte?

För er som har missat att han är på Mellanösternturne så kan jag berätta att han landade i Tel Aviv i onsdags pratade med Mr Peres och Mr Olmert i onsdags i Jerusalem och träffade Mr Abbas i Ramallah igår morse innan han gjorde en blixtvisit i Betlehem strax efter 14.00 igår.

Presskonferensen i onsdags handlade mest om säkerhet och terrorister, i går om säkerhet och extremister/fundamentalister. Samma sak men lite mer politiskt korrekt.
Igår svarade han lite skojigt på en fråga om checkpointar, nånting som han kanske inte skulle ha gjort....

"You'll be happy to know, my whole motorcade of a mere 45 cars was able to make it through without being stopped," Bush said after being asked about the 30-minute journey from Jerusalem and Ramallah.

"I'm not so exactly sure that's what happens to the average person." (http://english.aljazeera.net/NR/exeres/A197001F-06FF-407C-918B-8A1B2E2D7C1E.htm)

Innan det sa han även att han förstod palestiniernas frustration över att behöva gå igenom checkpointarna...
Noteras bör att det här sa han alltså på den "palestinska" presskonferensen, han tyckte att han var rolig och Mr Abbas skrattade lite. Det var inte det enda som han sa men det är tyvärr det enda som folk kommer att komma ihåg.


Själv saknar jag nästan ord, här vet ALLA att det bara är Mr Bush, israeliska militärfordon och en och annan israel som slipper förbi utan att bli stannad, frågad om ID, passertillstånd och genomsökning av fordonet.

Tyvärr var det redan tidigt på den här turnen klart på vilken sida han stod och palestinierna var väl medvetna om det. Pratet om att stärka den palestinska ekonomin gicks liksom tväremot igår eftersom både Ramallah och Betlehem stängdes av säkerhetsskäl, affärer var stängda och människor som inte kunde ta sig till sina öppna arbeten förlorade inkomst.

Men det är intressant att var här när Bush är här, allting(gator och affärer)stängs, trafik förbjuds, människor som tillhör fel partier sätts i fängelse dagen innan, människor förbjuds från att gå ut eller stå i fönstren. Det var en kuslig känsla av utegångsförbud i Betlehem igår, tomt och tyst och allt för att en president skulle besöka Födelsekyrkan i mindre än en timme.

Han tog helikoptern hit så han missade muren... och checkpointen

onsdag 9 januari 2008

Ett ljus i mörkret , och adress

Igår var jag på ett intressant ställe, en plats där israeler och palestinier faktiskt möts. Mycket intressant att israeler som bor i bosättningar och palestinier som äger marken med olivträd strax nedanför ibland möts. De undviker att prata politik och det är antagligen anledningen till att de fortfarande träffas efter fyra år... de har tillsammans byggt en brunn och hjälpt palestinierna att sköta om deras mark och sina träd. Igår slutade det ändå med olivträdsdiskussion, de finns ju överallt och det är ju palestiniernas främsta varumärke. På den platsen där vi träffades planterar just nu en israelisk man olivträd på palestiniers mark, eller den israeliska mannen betalar och palestinier som behöver jobb utför den. Och det verkade som att det var den första gången som israelerna hörde talas om det här olivträdsproblemet.
Det var iaf uppfriskande att se att israeler och palestinier möts på västbanken, kommer nog att återvända.

Bush kommer hit och jag vet inte om jag tycker att det är en så bra ide. Det är bra att han kommer hit men att bo i västra jerusalem(mittemot västra YMCA) och förhoppningsvis besöka Betlehem några timmar en dag och sen spendera resten av tiden i Jerusalem, gör inte att han förstår situationen. Dessutom så tycker jag inte att det är ett speciellt bra utgångsläge för fredsförhandlingar just nu, hur kan det bli en rättvis fred när den ena parten uppenbarligen är så mkt starkare eller åtminstone har så mkt mer makt. Vill verkligen palestinierna ha fred om det sker på israelernas villkor.

Kan Israel döda människor på Gazaremsan varje dag och storma in i Nablus när de vill samtidigt som de fredsförhandlar med dem?

"I think that Bush needs a negotiator between him and the Middle east, he has so much to learn" som en israel uttryckte sig igår, kan inte annat än hålla med! Han är mer än välkommen hit för att lära sig, det skulle nog vara nyttigt.

Ska ta mig till checkpointen nån dag och ta ett kort för att visa hur checkpointen ser ut idag jämfört med bilden i svenska kyrkans tidning som är några år gammal.

Jag vill gärna ha post, skicka allt ni har...

East Jerusalem YMCA
JAI, Anna Boo
PO BOX 19023
29 Nablus Road
East Jerusalem
via Israel

tisdag 8 januari 2008

En annorlunda julhistoria...

Det här är historien vi känner om Jesu födelse;

För drygt 2000 år sen påbörjade ett ungt par sin färd från sitt hem i sin hemort, Nasaret, för att skattskriva sig i Davids stad, Betlehem. Den gravida kvinnan vars namn var Maria var gift med snickaren Josef. Resan tog lång tid eftersom det är en lång sträcka och de endast färdades till fots och på en åsna. När de kom fram till Davids stad var alla värdshusen fulla och de fick därför övernatta i ett stall. På natten födde Maria en son som lindades och lades i en krubba. Det unga paret fick sedan besök av herdar som legat och sovit i en grotta men som väckts av en ängel och som uppmanat dem att bege sig upp till staden och gå in i stallet som var beläget under den stora lysande stjärnan.

Det här är en av historierna som skulle kunna bli skriven om Jesus skulle födas idag;

Ett ungt palestinskt, kristet par, Josef och Maria bosatta i Nasaret i Israel är inbjudna att fira jul i Betlehem tillsammans med Josefs släkt. I sin hemstad försörjer de sig genom att han sågar och snickrar olivträdsfigurer i sin lilla snickarverkstad, som hon sedan säljer i deras souverniraffär. Hon är gravid med deras första barn.

På fredagseftermiddagen, när staden stänger för shabbaten och turisterna för länge sen lämnat staden på samma sätt som de kom, i turistbussar. Sätter sig Josef och Maria i sin lilla Peugeot från början av 80-talet och styr söderut på väg 60 mot Betlehem. När de kommer till den stora Betlehem-Jerusalem checkpointen tar de bilvägen igenom och eftersom de är palestinier med israeliskt medborgarskap och pass är det inga större problem för dem att komma in till Betlehem. Det enda som händer är att de israeliska soldaterna vid checkpointen berättar för dem att det är farligt för israeliska medborgare att vistas på Västbanken.

De styr kosan mot Beit Sahour där de flesta av Josefs släktingar bor och tillbringar några dagar i lugn och ro innan det är dags för det stora julfirandet. De börjar med en gudstjänst på den katolska kyrkans Shepherds Field innan de ska fira midnattsmässan i Födelsekyrkan. Eftersom Josefs släktingar är katoliker så fick de följa med gratis och fick dessutom varsin sittplats. Senare på natten föder Maria en son som lindas och läggs i en vagga. Antalet herdar har minskat kraftigt de senaste 2000 åren och på julnatten sover alla i sina egna hus och därför kommer det inga herdar och knackar på. Men det kommer några andra på besök, en grupp israeliska soldater som ska undersöka vad som händer i huset. Troligtvis eftersom den stora stjärnan syntes alldeles för tydligt på himmelen. När de upptäcker att det under natten fötts en pojke av palestinska föräldrar med israeliskt medborgarskap tar de omedelbart hand om Josef och Marias pass. De fängslar även Josef och skickar honom till ett israeliskt fängelse. Eftersom Maria inte har något pass och därmed ingenting som bevisar att hon har israeliskt medborgarskap kan hon inte lämna staden och Jesus kommer därför att växa upp i Betlehem.

Vad händer sen då?

Jesus kommer troligtvis inte att kunna lämna Västbanken utan tillstånd från den israeliska inrikesmyndigheten under hela sitt liv. Under sina barn och ungdomsår kommer han säkert att kasta både en och tre stenar mot israeliska militärfordon tillsammans med sina vänner. Han kommer med stor sannolikhet att antingen ansluta sig till ett stort politiskt parti alternativt bilda ett eget. Det kan i sin tur leda till att han kommer att fängslas under ett stort antal år. Han kommer säkert att bli ihågkommen som en stor ledare som löste svält och matproblem när den palestinska ekonomin nådde botten. Men han är även en man som återfinns i flyktinglägren, där han diskuterar ”the right to return”(rätten att återvända till det som de en gång flydde ifrån) med flyktingarna.
Han återfinns dessutom säkert bland dem som idag propagerar för att vi ska köpa olivträd och visa vår solidaritet genom att stödja den palestinska kampanjen; Keep Hope Alive!

Snart på banan igen....

Hur många gånger har jag tittat på "anslagstavlan" på teve och funderat på hur dum man får vara om man äter skaldjur i ett varmt land?
Fler än en!!! Gissa vad jag har gjort?
Precis, ätit skaldjur... och ni kan ju gissa hur det gick... ibland är man bara lite dummare än vanligt.
D hade några timmar tidigare sagt "det har gått bra med maten, jag trodde att vi åtminstone skulle haft något litet problem", och jag svarade "ja, visst har det gått bra!"

Det var iaf fint i Aqaba!

Resume av förra veckan

Nyårsafton spenderades i glada vänners lag, först hemma hos oss och sedan på den lokala restaurangen, som troligen tjänade mer pengar den kvällen än vad de någonsin har gjort. Men kul hade vi även om natten slutade tidigt eftersom vi skulle resa till Jordanien tidigt på nyårsdagen.
Det här med att resa tidigt på nyårsdagen har jag ju testat förut... och det är väl aldrig så himla kul. Men nu var vi ju tvungna, att passera Allenbygränskontrollen från Israel till Jordanien är bland det långsammaste man kan göra inte för att det är mycket folk utan mest för att de som jobbar där är bland de mest slöa människorna i hela världen. Det skulle även kunna vara en stresstaktik, även om inte jag hade något att dölja så blev jag stressad bara av att vara där och köa, först för att betala utgångsskatten och sen få en utresestämpel. Tur att planen inte var att gå tillbaka in den vägen.

Tisdagseftermiddagen spenderades i Amman där vi tittade på en gammal amfiteater, fikade(1,8JD) och kollade in turisthopparna. Lite makabert att hitta Saddam Husseinkortlekar (den som USAs säkerhetstjänst gjorde för några år sen) bland fingerborgarna... köpte två tygmärken av den jordanska och palestinska flaggan. Passerade sedan en affär som sålde galabior(långa arabiska klänningar med brodyr på) och köpte varsin lite kortare variant.
Visade sig några timmar senare att den knappt gick över huvudet och när den väl gjort det kunde jag inte röra mig i den... affären hade stängt! Felköp -japp.

Det var i ungefär samma veva som vi upptäckte att vi var på budgetresa. Vi hade med hjälp av Doris bankkort(jag har inget fungerande, men snart har jag om ingen snor oxå det här kortet på posten) tagit ut lite dinarer i Beit Sahour och resonerat oss fram till att vi kunde ta ut mer pengar i jordanien... men D fick inte med sig sitt bankkort på nyårsdagensmorron... vi klarade oss på våra dinarer, israeliska shekel och lite dollar hela resan. Men våra felköpta galabior är det klart största felköpet på alla sätt.

Efter en riktigt kall natt, knappt fungerande element och en tunn filt - då längtade jag tillbaka till den smala sängen med det otympligt tunga täcket i Beit Sahour, fortsatte vi färden söderut. Amman är en stor stad men ingen stad som man spenderar mer än några timmar i (även om världens längsta flaggstång finns där...). På väg till Petra(staden) besökte vi Mount Nebo,Moses berg där han dog och där han såg israeliternas land, några gamla kyrkor och slott med fina mosaikgolv och några dalar med alldeles underbar utsikt. Det är fint med öken.

Eftermiddagen spenderades på ett fik i Wadi Musa, staden bredvid Petra(ett av världens nya sju underverk). Trots att vi fick 50 % rabatt skulle vi betala 5 JD, riktigt turistigt dyrt! Och alldeles för mkt att betala tyckte budgetresenärena och sittstrejkade oss ut(kanske ska tilläggas att vi coh de hade lika kul!!)... det tog en dryg timme innan vi tillslut fick betala 1 JD.

Petra är ett fint ställe med otroliga byggnader att kolla in, här finns lite info
Det funkar inte att föra över bilder idag...men de kommer!
Fredagskvällen som var vår sista i petra spenderades tillsammans med två bediuner framför en lägereld med beduinmat och sång. Riktigt mysigt - vi tackade oxå nej till att spendera nästa natt i öknen för även om vi var riktigt sugna på att göra det så ville vi till Aqaba.

Aqaba är Jordaniens motsvarighet till Israels turistmål nr 1. Eilat. De ligger precis bredvid varandra vid norra delen av Röda Havet. Där står förövrigt en hög fristående flaggstång, "The Arabian Revolution Flag". även om det helt tydligt inte var turistsäsong så var det varmt och skönt att ha lite semester.

Det är kul att ha varit i kungadömet Jordanien(det finns kungabilder överallt!) och i ett arabland. Men jag skulle inte överleva en vecka där...man får oerhört mycket uppmärksamhet som svenska(västerlänning) och det funkar liksom inte att säga något tillbaka för då blir det ännu värre. Och att ignorera allt fastän man hör allt är riktigt frustrerande. Man får kommentarer här oxå men inte riktigt lika mycket. Det är skönt att vara tillbaka.

Kan förresten meddela att jag är lite skadad, under alla transporter i Jordanien letade jag efter nånting som inte fanns, bosättningar på bergstopparna, det var riktigt fint utan dem.

Idag är det tydligen helgdag men det är ingen som har berättat det för oss praktikanter....vi har haft kul själva,

söndag 6 januari 2008

ytterligare tre manader

i det heliga landet.... finns nu i passet.
Helt utan problem ska kanske oxa tillaggas, skont!

Imorron kan jag beratta om alla aventyr i Jordanien. Nu vantar nagra timmar i Eilat innan bussen gar till Jerusalem.

måndag 31 december 2007

Gott Nytt År till er alla!

Jag hoppas på ett 2008 med mer rättvisa och fred i världen.

Kom på en grej till...
När jag ringde till den israeliska ambassaden i stockholm i mitten av augusti för att kolla om man behövde ansöka om visum redan i Sverige istället för på flygplatsen , så svarade kvinnan så här; "Nej det behöver du inte. Men du behöver ett specialtillstånd för att komma in på västbanken, det får oftast bara de som arbetar med hjälporganisationer".
Jag tänkte inte så mycket mer på det förräns häromdan...när jag insåg att jag inte har ett specialtillstånd. Och varför har jag inte det?, jag passerar ju minst en checkpoint i veckan?

För att man inte behöver ett specialtillstånd!!! Tillstånd behöver jag ifall jag;
1. är palestinier, och det är jag ju inte.
2. om jag ska besöka Gaza remsan, och då behöver jag minst vara journalist eller ngn typ av hjälparbetare, och det är jag inte heller.

Att folk, stater och myndigheter talar sanning och inte ljuger om saker som de uppenbart borde veta sanningen om är någoting som jag verkligen hoppas på 2008.(Det kanske kan verka som att jag är bitter... själv skulle jag nog kalla det realistisk.)

är jag fortfarande i europa?

Efter att den närmaste kyrkan igår morse efter att ha ringt tre gånger innan 8.00(am)(det brukar den väl iofs göra då och då) så ringde den igen vid 8.20. Då kan man ju tro att det skulle vara sista gången... när klockringningen sedan upphörde så blev det live gudstjänst! Ja- precis, hela gudstjänsten ljöd högt i dåliga högtalare över hela Beit Sahour...kanske är ett sätt att få folk till kyrkan lr inte. Vi skulle till Tel Aviv så vi skulle ändå upp klockan 8 och tur var väl det.

Till Tel Aviv kom vi efter 5 transportsätt, 6 om man räknar att gå. Väl på centrala busstationen skulle vi försöka hitta en buss till den jordanska ambassaden. Att hitta inne i jättekomplexet "centrala busstationen" är inte det lättaste eftersom skyltuppsättarna troligen inte tittade på vad som stod på skyltarna när de sattes upp. Ett annat alternativ är att någon annan snott hälften av skyltarna. Skulle tippa på att varannan skylt saknas...lr sitter på helt fel ställe. Till slut hittade vi iaf till en informationsdisk och efter att ha frågat 4(lr 5) personer som antingen jobbade i informationen eller som busschaufförer efter vilken buss vi skulle ta och fått lika många olika svar. "Inte en siffra rätt..." gav vi upp de försöken och letade upp en taxi.
Hutlösa priset 65NIS blev utgångspriset, vilket sjönk till 40NIS när vi passerat säkerhetskontrollen till busstationen igen... troligen fortfarande dyrt men det visade sig bli en minnesvärd taxiresa.

Taxichaffissen började med att fråga om vi var från Irland... "nej- vi kommer från sverige". Det tyckte han var lite synd eftersom han kvällen innan hade sett en film om Irland. OCH det förtrycket som irländarna har upplevt från britterna, som t-chauffören själv uttryckte sig "They just wanted their freedom....they killed their friends".
Dags för lite självinsikt 1 för israeler kanske... det finns fler som bara vill ha sin frihet, och de finns lite närmare än på Irland!
Vi kom strax därefter till en jättehög byggnad(det finns massor av dem i T-A) och jag frågade vad det var för byggnad "Det är den högsta byggnaden i Europa!, 70 våningar"
Dags för lite självinsikt 2 för israeler kanske... sen när ligger Israel i Europa? Förutom i den europeiska melodifestivalen och ibland i fotboll...det kan man fråga sig.

Väl på den jordanska ambassaden gick det snabbt att lämna in pass, visumansökan och passfoto. Killen sa till oss att komma tillbaka 2h senare, klockan 15. Vi, som vanligt lite försenade, kom dit kvart över tre... visade sig att ambassaden stänger kl 14... men tack vare säkerhetsvakten utanför fick vi våra pass (med visum i..+ frimärken) iaf. Varför säger man kl 15 när man stänger kl 14? För att öka utlänningars adrenalinnivå när de inser att det är lite krisigt att vara utan sitt pass? Det löste sig ju iaf till det bästa!

Vi passade naturligtvis på att vara lite turistiga när vi ändå var i Tel Aviv... det känns lättare att vara i Tel Aviv än i Jerusalem. T-A är mer en vanlig storstad än Jerusalem. Kontrasterna syns inte där och det syns inte alls lika tydligt vilken religion som folk tillhör. Skönt att kunna njuta av att vara turist. Det är även varmare i T-A än där jag bor, just nu är det alltid ett plus!



Julfirande i lagom mycket kaos, tomtar och barn



















Jag hittade en skylt, hann inte leta upp butiken får göra det nästa gång...

lördag 29 december 2007

Plantera Olivträd

Kan man få göra tillsammans med mig;

2-11 februari inbjudan och schema titta här

Om ni mot all förmodan inte skulle kunna komma så kan ni dra ert strå till stacken genom att köpa ett olivträd hos KFUK-KFUM Sverige, läs mer här. Dessa träden kommer att planteras 2009.

Att vara i världens äldsta stad och längta till afrika


Det har varit lite kontorstid de senaste dagarna... det här har jag gjort;

torsdagsförmiddagen spenderade jag tillsammans med M i Jerusalem, vi sprang mest mellan inrikesminesteriet och Gamla stan... hon behövde en förlängning på visumet och jag var med som kompass. Kan meddela att konditionen inte är den bästa! Som tur var fick hon visum för de kommande fem månaderna.

Väl tillbaka i Beit Sahour var det dags att åka till Jericho för relaxation med kontoret. Det var första gången på minst fyra år som de hade relaxation. Här tar man med sig familjen och bor på lyxhotell. Skönt och avslappnat dygn i världens äldsta stad som påminnde mig mycket om Kenya med träden längs gatorna och grönskan överhuvudtaget, cyklarna och lite livligt gatuliv med människor med mörk hudfärg.

Idag har YMCA julfest, alla anställda med barn är inbjudna så dagen startade med uppblåsning av ballonger och pyntning av stora salen. Jag har nog aldrig blåst så många ballonger i hela mitt liv...det var lättblåsta ballonger kanske jag ska tillägga men jag har ont i huvudet av all uppblåsning.

Imorron har vi tänkt oss till Tel Aviv för att fixa visum till landet i öster dit vi ska på semester nästa vecka. Vi har planerat att se 3 hav(medelhavet, döda havet och röda havet) på mindre än en vecka - vi får se hur det går...

Förövrigt så är det nu majssäsong här, det finns rullande majsförsäljarstånd överallt priset varierar beroende på hur bra man är på att pruta.
Det är även säsong för plöjning, harvning och sådd - kanske snart är det i sverige oxå om det inte blir kallare.

Här finns det bilder

åsa, jag har inte fått ditt sms... men det verkar vara problem att skicka sms från Sverige och hit.. det är dock billigt för mig att skicka sms till er!

Att fira jul i Betlehem

Dagen startade med en liten sovmorron eftersom vi som firar julen den 24:e(läs sverige och norge) tog ledigt på julafton. Här firar katolikerna jul tillsammans med familjen på juldagen men alla stora aktiviteter (för turister?) händer den 24:e...

Sen gick jag iväg till M och B, som bor vid YMCA, för att äta julfrukost, på vägen inhandlade jag mjölk till gröten i en butik som hade lite problem med kassan eftersom det var strömlöst(det blir det då och då...), men de vet ju vad de flesta varorna kostar iaf. Lagom tills jag kom till M och B kom strömmen tillbaka, som tur var. Frukosten bestod av nybakade(behöver ström) frallor, ost, skinka(observera inte julskinka), ägg och grönsaker. Mums med frallor det börjar bli lite enformigt med pitabröd(för bara några veckor sen tyckte jag att det var jättegott!).

Efter den sena frukosten begav vi oss, vid kvart över tolv, till fots upp till Betlehem, tar ca 40 minuter att gå dit upp. På julafton var ca hälften av alla gator och vägar avstängda så det gick hursomhelst snabbare att gå än att ta något typ av fordon. Vi gick liksom förbi alla taxibilar, bussar och bilar...
Väl uppe vid Födelsekyrkan insåg vi hur många männsikor som faktiskt trängs för att se 3 patriarker... och då var det kanske inte ens hälften av människorna som hade kommit dit då.

Det är alltså så att det är en stor kortege genom Betlehem på julafton, den börjar vid Rachels Tomb (på "fel" sida muren), där patriarkerna som kommer från Jerusalem samlas. Sedan åker de till början av Star street, den äldsta och mest upprustade gatan(tror jag) i Betlehem. Därifrån går de, omringade av säkerhetsmän och poliser genom Betlehem ända in i Födelsekyrkan. Det är fullt med folk överallt både palestinier, media och turister.

Det kan ju lätt låta lite tråkigt att stå och vänta i flera timmar på att kanske få se en glimt av tre män som man inte vet vilka det är. Det skulle det kunna vara oxå om det inte var för scoutparaden. Scouter från hela Västbanken och Jerusalem (palestinska!)kommer till Betlehem för att gå i tåg, trumma, spela säckpipa och andra blåsinstrument för allt vad de äger! Scoutparaden inringar liksom patriarkernas väg och gör det hela till en stor folkfest.
Det visade sig dock att den platsen som vi hade valt liksom missade hela scoutparaden, den vek av precis innan oss, men vi skulle säkert ha sett patriarkerna väl(om det inte hade varit så många säkerhetsmän där...). Därför flyttade vi på oss och trängdes med alla andra på Manger square(krubbtorget), först var vi rättså långt bak men strax innan patriarkerna kom stod jag längst fram och på en liten pelare!!! Perfekta platsen för att ta kort...tyvärr hamnade jag precis bredvid CNN och dom trängdes rejält när patriarkerna kom, de var i direktsändning och det var inte jag... om det inte hade varit så mkt folk runtomkring mig så hade jag nog varit platt.
En halvtimme innan patriarkerna kommer till Manger square så tågar alla präster och munkar ut från Födelsekyrkan i två långa led och väntar på patriarkerna. Det blir en väldigt fin avslutning när de sedan går den sista biten tillsammans.

Det var massor med folk men de skingrades snabbt när paraderna var slut, som tur var för oss som inte var klara med julklappsinköpen... Vi fyra som skulle fira jul ihop köpte klapparna i samma butik - nästan samtidigt, men det gick bra! Sen var det helt plötsligt bråttom klockan var strax efter fyra och vi skulle på mässan halv fem på YMCA... Det var bara att börja knalla för att sen när köerna minskade ta en servicetaxi den sista biten. Vi hade ju dock inte behövt stressa så mycket eftersom vi ändå var nästan först, mässan kunde ju inte börja innan den anglikanska biskopen kom från Jerusalem tillsammans med East Jerusalem YMCA och de satt allihopa fast i bilköerna i Betlehem.

Det var en jättefin och mysig mässa med julevangeliet varvat med julsånger(på gitarr...). Mässan firades traditionsenligt i herdegrottan i YMCAs trädgård tillsammans med hundratalet personer; YMCAanställda, norska turister och angelikaner.

Planen var att på julaftonskvällen äta köttbullar, sås och potatis... och det hade vi pratat om i flera dagar och det har nu visat sig att den palestinska mentaliteten att ta det lugnt och inte stressa fastnat på oss oxå. Vi hade köpt sås, men ingen köttfärs eller potatis så det var bara att gå och handla på julaftonskvällen. På väg från YMCA till affären träffade vi två japaner som tänkte gå på den mässan som vi just kom ifrån...tråkigt att de missade den. Här pratade dock jag i telefon...så jag missade att prata så mkt med dem.

Som tur var hade affären öppet och vi fick handlat allt som vi skulle ha. Sen var det bara att vända tillbaka till YMCA och M och B där vi skulle tillbringa kvällen. Dit fick vi skjuts av en man(turistaffärsägare) och hans bror(veterinären). Turistmannen tänkte sälja olivträdskrubbor till några av de 30(!) grupperna som skulle fira gudstjänst på den katolska shepherds field den kvällen.

Resten av kvällen tillbringades med att laga och äta köttbullar, ris ala malta, glögg och pepparkakor... tittade på Bridget Jones dagbok för att få ytterligare julkänsla innan vi begav oss upp till Betlehem strax efter tolv. Midnattsmässan i Födelsekyrkan hade vi inte skaffat några biljetter till men ryktet sa att den skulle visas på väggen till Fredscentret...dock inte i år! Vi missade alltså midnattsmässan helt och hållet. Men att sitta i en kyrka flera timmar natten till juldagen och inte förstå nånting, när man har varit igång hela dagen kanske inte direkt är en höjdare. Vi firade på vårt eget sätt och i vår egen takt. Det var rätt mycket folk kvar uppe i betlehem när vi kom dit och det var lite kul att komma upp dit på natten och se alla lampor och stjärnor som inte syns på dagen.

Det var ett mycket lyckat julaftonsfirande som fortsatte även på juldagen. På förmiddagen hade vi besök av en herde och hans får och getter i trädgården. JA - det är sant! På vägen till juldagsmaten såg vi även Beit Sahours julfirande med scouter och födelsedagskalashattar... annorlunda men bra sätt att förena Eid al-adha och jul. Och på eftermiddagen åt vi sydafrikansk mat Brianu- kryddigt ris och linser med kycklingbitar i med en sås av majonnäs och tonfisk. Efteråt passade vi på att käka lite till... i lägenheten ovanför M och B lagades det nämligen amerikansk thanksgiving mat och vi smakade naturligtvis på den oxå och chokladkaka till efterrätt- sen var man rättså mätt!

Annandagen firar man inte så mycket här istället var det dags att gå till YMCA och arbeta, lite jobbigt efter tre dagars ledighet!

Och så lite julbilder

onsdag 26 december 2007

GOD JUL

önskar jag alla som jag inte har pratat, smsat eller mailat med de senaste dagarna!

Det kommer en uppdatering av bloggen imorron - jag har lyckats tagit så där jättemånga bilder av allting igen och jag vill att ni ska få se några av dem.... Det är mestadels scouter, men CNN lyckades smita in på några, tomtar och mat på ytterligare några till.

Jag har haft en bra jul med massor av mat och glädje.
Ser framemot att få fira jul nästa år igen, för er är det ett år till nästa jul - för mig är det 2 veckor(ortodoxa julen) och sen två veckor till den tredje julen(armeniska)... måste fira alla!

lördag 22 december 2007

Light a candle for a just peace

Det var ett tag sen...

Tack Emma! Såklart att det är O Tannenbaum och inte En busschaufför.... jag hade totalt glömt bort tyskalektionerna(för visst var det väl där vi sjöng den?). Jag kanske har varit på för många lägerbål!

Sedan sist har jag hunnit med en utflykt till YMCA i Ramallah och tittat på och i deras giganthus som är under konstruktion(ni som läser det här och är insatta i det internationella arbetet kommer få rapporten från kansliet). Stort hus som kan fyllas med massor av roliga aktiviteter - det är kul med en stor världsvid organisation!

Varit ledig för att det har varit Eid Al Adha, muslimsk högtid som i år inföll precis innan jul. Firas genom fårslakt(som man delar med sig av till grannarna) och släkting- och vännerbesök i flera dagar. Det har varit väldigt lugnt här de senaste dagarna, de flesta affärer som ägs och drivs av muslimer har varit stängda åtminstone en dag. Trafiken har minskat och lugnet har infunnit sig.

Nästa lördag är det jul/adha fest för de anställda och deras familjer här på YMCA, så gårdagen spenderades i leksaksaffären. Jag, Doris och Maria träffade på flera av våra gamla leksaker, det visade sig att vi hade haft likadana och enades om att de delvis är anledningen till att vi är så smarta... kanske lite ego...

Igår skulle julträdet vid den katolska kyrkan i Beit Sahour tändas. Det började med scoutparad, flera scoutgrupper som spelar säckpipa och trummor tågade och samlades vid den romersk-katolska skolan. Klockan 17.00 började tåget röra på sig. Bakom scouterna åkte en taxibuss med ljudanläggning på taket som spelade julmusik.


Bakom den var det sen ett fackeltåg "Light a candle for a just peace". Alla som ville fick vara med och vi var såklart med och tågade. Vägen upp till julträdet är inte så lång men det tog ändå 45 minuter att ta sig dit.




"I was there..."






Väl där pratade Beit Sahours borgmästare, 2 patriarker (eller om det var biskopar...), den latinska scoutgruppen framförde en låt och sen var det äldre ungdomsgrupp som sjöng några jullåtar innan trädet kunde tändas. Julkänslan har infunnit sig!

Så här ser julträdet ut, det är pyntat året om men det har varit full aktivitet där de senaste veckorna med allt elektriskt och nytt julpynt!













Dessutom!

så är mitt ex-jobb färdigexaminerat(det tog exakt 3 månader...) och jag fick VG!
Klapp på axeln och guldstjärna i kanten!!!!
Nu är det bara två småjusteringar kvar.

måndag 17 december 2007

Bing Crosby - släng dig i väggen!

I lördags satt vi ute i solen i t-shirts på eftermiddan för att förstärka fräknarna... igår fick man plocka på sig både fleecen, vantarna och jackan för att gå ut. Jag trodde t.om. att det snöade ett tag...det dalade nånting vitt från himlen....visade sig att det var popcorn uppkastade av barn som hade jättekul!

Var på inköpsrunda igår... lr snarare söndagspromenad. Och gick in i nästan alla julbutiker. Julbutikerna har liksom poppat upp de senaste veckorna, ur vanliga hustillbehörsaffärer... De utmärks oftast av uppblåsbara tomtar(inga ludna tomtar här..) i olika storlekar, plastjulgranar och diverse stjärnor. Passade på att köpa arabisk julmusik, varsin cd-skiva för då skulle vi ju täcka alla julsånger... upptäckte sedan att det var samma julsånger de var bara stavade på olika sätt(speciellt på engelska..."mary chaistmas") på baksidan!
Men det är kul att höra de vanliga julsångerna på arabiska, arabiska julsånger och sånger som "En busschaufför..."på samma cd-skiva.
Efter julkonserten som Ds kör hade igår tog vi en taxi hem(det regnade!) och gjorde sedan glögg(den här gången med socker...) och åt pepparkakor, lussekatter och goda apelsiner medan vi lyssnade till julmusiken. Nu känns det som jul!

Fick julkort idag, (den första posten som kommit fram överhuvudtaget)... tack Linda nu kan vi baka egna pepparkakor, tack Anna för L Winnerbäck skivan. Alltid kul att bli överraskad av posten!

Glad tredje advent!

fredag 14 december 2007

Kontraster

14 december, solen skiner och fastän det blåser så klarar man med lätthet av att gå utan jacka. Mer eller mindre iaf... jag räknar inte fleecetröjan som jacka.

Gårdagen spenderades i Jerusalem, där M fyllde i en ansökan om visum... det tog lite tid det är mycket som ska fyllas i. åt en kosherbagel innan det var dags för luciatåg. Eftersom det är lite varmare här än i Sverige så firas lucia utomhus... på Svenska Teologiska Institutet i Jerusalem. Det hade samlats massor med folk, svenskar, som antingen är bosatta här för kortare eller längre tid eller bara här på besök. Luciatåget bestod enbart av svenskar och av svenska luciasånger, för alla de som inte förstod svenska hoppas jag att nån översatte... annars kan de ju tro att vi är helt knäppa!

På väg till bussen tillbaka, guidade vi(jag, den enda med lokalsinne...) en äldre fransk kvinna mot klagomuren.

Hon frågade vad vi gjorde här.

- "Arbetar med barn och ungdomar på YMCA." (Standardsvaret)

På frågan vad hon gjorde här rekommenderade hon oss att nästa gång "become volunteers for the Israeli military", det var nämligen vad hon gjorde.

Vi är alla här för olika saker, några för att hjälpa till att bygga upp och några för att hjälpa till att riva ner.

Följ med på luciakavalkad...Glad dag efter lucia!

torsdag 13 december 2007

Konst

Målningar på muren från de senaste veckorna... unga anonyma konstnärer/artister har målat och limmat upp bilder. Jag tycker att de är speciella.

tisdag 11 december 2007

Nya bilder...

Bilder de ska ha bildtext allihopa...
De flesta är från helgen, andra är från den här veckan och från förra veckan.

Kan meddela att jag har massor av bilder.... trots att jag "tappat" bort en kamera med cirkus 400 bilder på. Har fått de flesta av de bilderna från Maria, som tur är inte 400.

Ni som vill se mina bilder när jag kommer hem kan förvänta er en lång dag!!!
Kanske kan jag ha temadagar...

måndag 10 december 2007

Weekend

Weehii! Har haft semester i en och en halv dag. Jag och D åkte till Jerusalem och började med att öva luciasånger...det låter bättre och bättre. Jag kan till och med sträcka mig till att det låter BRA! Speciellt om man jämför med hur vi två ensamma låter... Och chansen att någon ur IDOL-juryn kommer att såga oss totalt är ju minimal.

Vi fortsatte lördagen med fika(vi fikar en hel del här...) och leta hotell/hostel med hjälp av Lonely Planet(boken med alla sanningar lr inte). Beslöt oss för att lyxa med hotell 80 dollar för en natt, hotellet hade allt vi inte har här: så varmt vatten som man vill... (dvs inte halvljummet), lite mjukare sängar, filt istället för 10 kg täcke, värmefläkt (upp till 30 grader!), några svenskar och iordningsställd frukost. Rummet var dessutom nästan lika stort som hela vår lägenhet.

På kvällen tog vi en tur uppe på taken i gamla stan, kollade in klippmosken(jag har faktiskt varit inne i den- bildbevis finns i min förra kamera...) och olivberget i mörkret. På bakgården som vi kom ner på stod det glasmontrar med chanuukaljus i utanför husdörrarna, fem ljus var tända och resten väntade på att tändas. Mysigt med ljus utomhus.
Efteråt ett restaurangbesök i v Jerusalem, pestokyckling med potatismos och sallad. Kocken hade nog missat vad pesto innebär, det var grönt och vitlök iaf. De har dubbelt så dyr mat där som här. MEN, om jag kan lägga ut 40 dollar på en hotellnatt kanske jag inte ska gnälla över några shekel...:) Lyckades desutom att inte beställa vin producerat i Golanhöjderna (bra att de skrev vart det var producerat i menyn )... de gallileiska bergen var lite bättre - vinet var dock inte bland de bästa.

Resten av kvällen tillbringades på stan med att kolla in chanuuka firandet, massor med folk på gatorna, spontant framförd musik och sång. Intressant att se att det var både män och kvinnor ute. Affärerna som varit stängda på dan var öppna på den sena kvällen. Det var kul att vara i en annan värld, där det är helt OK för två svenska tjejer att gå ute själva efter kl 21. Passade på att köpa en lyckokamel... Tillbaka i gamla stan, där hotellet låg(och fortfarande ligger), var det folktomt och öde.

Söndagen ägnades åt the Holy Sepulchre(platsen där Jesus korsfästes, dog och begravdes) - numera en gigantiskt stor kyrka, stället där ska man vara tidigt på dan, öppnar enligt "den enda sanningen" halv fem. Vi var där vid 9 så nu har jag varit där på riktigt. Vi promenerade även på en av murarna kring gamla stan och kollade in utsikten. Funderade på om vi skulle besöka klagomuren... men det var för mycket säkerhetskontroll för två turister. Men vi ska dit - nästa gång! Fikade på glass i de judiska kvarteren och kollade in militären som hade ngn typ av skattjakt. Om man ser folk i små grupper med varsin karta - diskuterande vart de ska, antar jag att de antingen är a, turister eller b, på skattjakt.
Jag såg vad jag trodde var en scout(han hade en ljus skjorta med märken)... men scouter bär inte på pistoler... han var alltså nånting annat, frågade inte vad!

Jag insåg att jag saknar en hel del religionskunskap. Tror att om alla svenskar fick åka på studiebesök hit 1-2 veckor så skulle flertalet ha betydligt större koll på de tre största religionerna... Men det är ju nånting som jag kan göra något åt.

Nu orkar inte jag skriva mer och ni orkar inte läsa mer, sammanfattning av eftermiddagen följer:

Vi passade på att gå vilse på olivberget... tror inte att kartan i ''den enda sanningen" stämmer. Men vi kan ju återvända dit oxå.
Om man vill se och uppleva Jerusalem bör man vara där i minst en vecka.

Bilder kommer när jag orkar skriva texter till dem... de flesta kommer nog att ha en moske med guldfärgat tak(klippmosken).


Ideer om hur man smidigast förlänger sitt visum är det som diskuteras just nu på kontoret... allt från hur enkelt det är att tillverka en stämpel(min ide...) till.... ni vill inte veta.

lördag 8 december 2007

Världen är/har blivit lite osäker(osäkrare)

vet inte om det egentligen är någon skillnad sen en vecka eller två tillbaka men vissa dagar känns världen osäkrare än dagen innan. Med tanke på titeln kanske det är jag som osäkrare...

Jag tror inte att jag har berättat om de mänskliga rättigheterna... de som har funnits som lagar och regler i snart 4000 år!!! Och de som verkligen behövs fastän de överträds ständigt och jämnt.

Här finns det en organisation som heter Palestinian Center for Human Rights (P.C.H.R.) de finns både på Västbanken och på Gazaremsan. De sammanställer varje vecka en rapport om vad som har hänt palestinier under den gångna veckan, "Weekly report on Israeli Human Rights Violations in the Ocuppied Palestinian Territory ". Det innebär alltså att det endast står vad Israel är ansvariga för och det är inte bara Israel som kränker de mänskliga rättigheterna här. Det gör även de två ledande partierna på de ockuperade Palestinska territorierna och flera med dem. Det är även så att en del av överträdelserna mellan palestinier sker i ockupationens namn - "om vi inte visar att vi är enade så kommer inte ockupationen att upphöra! "
I rapporterna står både namn och ålder på de människor som blivit skadade, tillfångatagna eller dödade. Det är nästan enbart män och de flesta är mellan 19- 30 år. Det förklarar kanske alla män vid frisläppningarna av fångar. Om samma situation skulle råda i Sverige som här skulle det vara jag och mina jämnåriga vänner som skulle vara namngivna i de här rapporterna. Det tål att tänkas lite extra på.

När det händer någonting i Betlehem eller om någon startar ett rykte om att det ska hända nånting så sprids historierna om det snabbare än vinden. Effektivare djungeltelegraf har jag inte hört talas om. Jag tar ett exempel:
Förra onsdagen(tror jag att det var...) gick ALLA och väntade på jordskalvet som skulle vara kl 12.00, med en styrka på 7 på Richterskalan. Barnen som gick i skolan alt. förskolan spenderade mycket tid utomhus. Det kom aldrig något jordskalv den dagen...
Det är intressant att fundera på vem det är som bor här och tror att den kan förutse ett jordskalv, tidpunkten och styrkan?

Den här onsdagen blev en man ur den Palestinska nationella säkerhetstyrkan ihjälskjuten här i Betlehem av Israeliska soldater. Att de israeliska soldaterna kom i en bil och aldrig gick ur bilen och att männen ur den nationella säkerhetsstyrkan gick ur sitt hus innan beskjutningen började - det är de sakerna som alla är överens om. Den israeliska versionen är att de blev beskjutna och besvarade eldgivningen. Den palestinska är att den israeliska bilen förföljde en palestinsk bil som körde mot huset som säkerhetstyrkan huserar i, den nationella säkerhetsstyrkan fick förvarningar och gick ut för att kontrollera vad som hände och de sköt inte. ögonvittne säger att det bara var israelerna som sköt.
Eftersom det finns ögonvittnen till händelsen så finns det några versioner mer som cirkulerar...
Till exempel att det var fel person som dödades, själv undrar jag om det någonsin finns nånting som rätt eller fel person.

Två av mina internationella KFUK-/KFUM vänner här var i Jordanien för några dagar för att kunna förnya sina visum vid gränsen... igår kom de tillbaka. Arga och frustrerade över att de bara fått en vecka istället för 3 månder. De är nog bland det minst farliga som går omkring här, de blir dock lite farligare när de inte får förlängt visum.. Det är ju nu som de verkligen upplever orättvisan och förtrycket, och nu som de kan berätta om det för alla andra! Med kontakter och byråkrati på Israels inrikesminesterium så kanske det löser sig utan att de måste åka hem för att försöka komma tillbaka.
Jag håller både tummarna och tårna för dem, även om det inte finns jobb för alla volontärer så vill jag inte att någon av oss ska åka hem!

onsdag 5 december 2007

Goda nyheter

Jag tänkte bara skriva att jag har det bra här, så ni vet det.
Och jag hoppas att ni också har det bra, även om det rapporteras om en del skador och förlorade grejer från förra veckan... både i Sverige och utomlands. Ta hand om er!

Det är intressant att vara på ett annat ställe en längre tid. Nu känns det som att jag börjar se organisationen och vad den gör(och inte gör) även om den är lite komplicerad och det är mycket nätverk runtom eller om det är mitt i.
Det är också nu som JAI utvärderar sitt arbete de senaste tre åren av två utomstående konsulter - jag tycker att de verkar jättebra. Men det är lite svårt att uttala sig om kontorets arbete när man uppenbarligen inte riktigt fattar allt själv, men det klarnar mer och mer... bra med utvärdering! Och det finns ju lite grann att styra upp... lr göra annorlunda. Som till exempel att använda oss praktikanter och volontärer lite bättre. Vi utgör just nu halva personalstyrkan... kanske två för många?

Strax innan jag åkte hit lämnade jag in mitt kandidatex-jobb till universitetet och efter några påtryckningsmail, opponentens resa till Nigeria (fågelskådare!, han jobbar med storkar... och lite andra pippis) och diverse doktorandutlysningar så verkar det vara nästan färdigt med bedömningen... 2 månader för att bedömma ett 10 poängsarbete på 20-25 sidor.
Ungefär samma tempo som här...! Och här är alla ändå lite långsammare än effektiva svenskar.
"Det ser mycket bra ut" Tolkar det som ett gott tecken, förhoppningsvis så behöver jag inte göra så många ändringar... kan ha glömt bort lite på två månader...
Snart dags att fundera på nästa ex-jobb, tänker faktiskt vara färdig om ett år! (Det tycker nog CSN oxå att jag ska vara...)

Märks det tydligt att det inte händer så mkt här idag... slutar om en timme och ska gå hem och plugga arabiska. Om vi fortsätter med 3 arabiska lektioner i veckan 'a 3 h så borde vi nästan kunna prata flytande arabiska. Om det inte var för det här med uttalet... om man ändå vore skåning och kunde skorra lite!

Det är tur att det bara är 2658 julkort...

som Norge vill ha. Nu är det bara 99 kvar, jippie!!!
Jag kan redan nu meddela att jag inte kommer att skriva alltför många julkort i år.

Satt även på världens mest röriga möte igår, vi pratade om vad vi ska göra i december. Och vi har enligt palestinska mått massor att göra men jag vet ärligt talat inte om alla faktiskt har något att göra. Vi får väl se...

Igår eftermiddag åkte vi till jerusalem och STI för att öva luciasånger. Det fanns några svenskor som hade varit med förut och de diskuterade hur de hade gjort då, för det ska ju vara likadant alla år ;). Funderar på hur många svenskar som egentligen bor här.
Det är en vecka kvar till det första framträdandet, jajamän vi ska lussa två gånger. En på tisdag här i betlehem och en på torsdag i jerusalem.
Och fastän det bara är två övningar innan så sjunger vårt lussetåg i stämmor! Riktigt imponerande lr hur? Jag kan inte påstå att det beror på mig... det är 10 år sen (ja, faktiskt!) jag sjöng luciasånger senast och ärligt talat så har jag inte sjungit så mkt sedan dess. Kan meddela att jag är sopran, mest för att det är enklast - man sjunger melodien...

Nu gäller det att öva och öva och öva, just nu vet jag ärligt talat inte om jag vågar bjuda in nån till tisdagens framträdande här...
Men det är tur att D sjunger i kör!! Vi övar tillsammans och efter tredje gången hemma igårkväll lät bättre än den första men tycker kanske inte att det lät jättebra. Som tur är finns det flera musikaliska personer här... men det är nog tur att vi inte ska lussa mer än två gånger.

tisdag 4 december 2007

Roligt!

Bland det roligaste som man kan vara med om här är när Israel släpper palestinska fångar från fängelserna. Det finns andra roliga grejer oxå - men det här är en speciell känsla. Lite som studenten eller karnevalståg.
Igår släpptes 429 palestinier(12 kom härifrån), de körs från fängelserna till väl valda platser runtom på Västbanken. De släpps oftast i närheten av någon checkpoint relativt nära där de bor. Sedan får de ta servicetaxi eller bli hämtade med bil därifrån för vidare färd mot hemstaden eller hembyn. Väl där är det eriksgata!

Igår hade det redan vid lunchtid samlats en hel hög med bilar utanför YMCA, pyntade med palestinska och olika politiska flaggor. Gula flaggor är Fateh och röda är ngt vänsterparti(de har ofta olika mönster som skiljer ut de olika partierna). Pyntet består även av affischer på Arafat, ibland även på Abbas, och svarta nät(fotbolls-/bandymålsnät) som spänns över motorhuven för att efterlikna mönstret på palestinssjalarna. När sedan de frisläppta fångarna kommer startar alla sina ljudanläggningar, fyrverkerierna startar (Oftast genom att föraren håller fyrverkerilådan utanför bilen...inte helt ofarligt) kompisarna fyller bilarna och sedan kör man i ett samlat tåg genom Beit Sahour upp till Betlehem och Manager Square. De frisläppta sitter oftast på taket, de har ju överlevt fängelsetiden så de måste ju riskera livet...
Väl på Manager Square samlas alla de utsläppta och firas av människorna, innan de fortsätter sitt tåg genom staden. När de sen kommit hem till sitt hem eller flyktingläger fortsätter hyllningarna med tal och stora affischer!

Det är världens folkfest och många människor är ute och firar dem. Eller människor och människor, snarare män. Antalet kvinnor är minimalt, mamman kanske är med men så många fler är det inte. Dessa tåg ger alla (och det är nästan alla!) som har någon/några familjemedlemmar eller vänner i fängelse nytt hopp. Nästa gång är det kanske deras tur att fira.

Anledningen till att så många släpps nu är naturligtvis för att Israel behöver bra PR efter fredsamtalen. Det släpptes många innan Annapolis oxå... Men det är inte så att fängelserna läggs ner... i november frihetsberövades 200-300 palestinier!
Det sitter fortfarande 11 000 palestinier i israeliska fängelser. Men det är kul att några kommer ut.

Advent firades i Betlehem tillsammans med Svenska Kyrkan hos Birgittasystrarna, med pampiga sånger och sockerkaka. Efteråt var det julmarknad vid fredscentret, det var mest andra länder som gjorde reklam för sig själva. Norge med lax, Danmark med lego och Italien med pasta och liknande. Det fanns några palestinska organisationer oxå men de försvann lite i det internationella myllret.

God advent på er allihopa!

Det går förresten utmärkt att göra ett besök här de närmsta 4 månaderna...